Tel Aviv, 090112 (IPS) – Den israeliska fredsrörelsen visar allt mer av sitt missnöje. Under lördagen samlades stora skaror för att protestera mot Israels attacker mot Gaza.
Demonstrationen hölls framför israeliska försvarsmaktens högkvarter i Tel Aviv. Det var den tredje fredsmanifestationen på tre veckor, den första hölls strax efter det första anfallet mot Gaza. – Barn i Gaza och Sderot vill leva i fred och säkerhet. Det finns ingen mening med att fortsätta striderna. Vi gör vad vi kan för att påverka den allmänna opinionen, även om jag tror att det är svårt, säger Yosef Douek från rörelsen Peace Now som organiserade demonstrationen. Han menar att många känner sig manade att stödja kriget i det här skedet, men att den allmänna opinionen kan komma att svänga precis som den gjort i tidigare krig.
Ido Gideon, medlem i det israeliska vänsterpartiet Meretz, som till en början stödde israels attacker, säger att kriget startade med en känsla av triumf.
– Många israeler trodde att det hela skulle vara avklarat snabbt. Det fanns en stark vilja att hämnas Hamas raketbeskjutningar, men nu har allt gått över styr och känslan av hämnd har ersatts av hopplöshet. Ronen Eidelman, en internationellt erkänd judisk författare och aktivist betonar att Israels våldsamma motattacker har väckt stark vrede världen över. Han har genom sitt arbete med magasinet Maarav, på flera sätt, visat sitt ställningstagande mot kriget. – I förra veckan publicerade vi ett verk av konstnärer och poeter som vill se ett slut på våldet i Gaza. Det delades ut vid demonstrationerna. För vissa människor är det lättare att ta till sig poesi än nyhetsrapporter. När president Shimon Peres nyligen deltog i en hyllning av Israels nationalskald Bialik i Tel Aviv var en grupp poeter på plats. De valde att lästa upp en av Bialiks dikter, “Om slakt”. Sedan ställde de den provocerande frågan hur deltagarna kunde stå där och smutta på champagne medan hundratals dödas i Gaza. – Sådana initiativ är en del av en större rörelse. Den israeliska fredsrörelsen är mycket större än vad tidningarna uppger att den är, säger Ronen Eidelman. Ido Gideon menar att det är hög tid att israeler och palestinier börjar tala om smärta istället för olika parters skuld. Båda sidor måste inse att alla upplevt mycket lidande.
– Förintelsen är en lika stor smärta för israelerna som Nakba år 1948 är för palestinierna – när staten Israel utropades, byar jämnades med marken och palestinier fördrevs från sina hem.
