New York, 090108 (IPS) – FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon uttryckte på lördagen sin oro över de trakasserier som drabbat den iranska människorättsaktivisten och fredspristagaren Shirin Ebadi i hemlandet Iran, och uppmanade samtidigt landets regering att garantera hennes säkerhet. I denna intervju med IPS berättar Shirin Ebadi om hur polisen i Teheran stod passiva medan hennes hem attackerades av en våldsam mobb.
FN:s generalsekreterare uttryckte stor oro över rapporterna om att en fientlig grupp nyligen samlades utanför Shirin Ebadis hem och kontor och beskyllde henne för att sympatisera med USA och Israel. Iranska myndigheter tvingade den 21 december Shirin Ebadis organisation Centret för skydd av de mänskliga rättigheterna att stänga sitt kontor, med hänvisning till att man saknade licens för sin verksamhet. Den anklagelsen tillbakavisas dock av Shirin Ebadi, som menar att landets konstitution slår fast att den form av organisation hon företräder inte behöver någon licens, samt att man gjort det som myndigheterna föreskriver.
Bedömare menar att den verkliga orsaken till tillslaget är de rapporter om tillståndet för de mänskliga rättigheterna i landet som Shirin Ebadi återkommande författar. Eftersom Iran de senaste två åren har vägrat att ge FN:s människorättsrapportörer visum för att besöka landet har Shirin Ebadis rapporter blivit viktiga för FN, och de spelade en avgörande roll i samband med att FN:s generalförsamling i december 2008 antog en resolution där man gav uttryck för sin djupa oro över människorättssituationen i Iran.
IPS: Hur ställer du dig till de anklagelser som förts fram i Irans konservativa press om att överlämnandet av information till FN är liktydigt med att lämna ut information till en främmande stat? Shirin Ebadi: Att rapportera om förhållandet för de mänskliga rättigheterna handlar inte om topphemliga uppgifter. Våra rapporter bygger på information som publicerats i tidningarna, eller kommer från personer som har kontaktat oss. Alla uppgifter i dessa rapporter är sakliga och kan dokumenteras.
IPS: Du har vid flera tillfällen de senaste åren berättat om hur du hotats till livet. På vilket sätt skiljer sig de senaste hoten, tillsammans med att ert kontor tvingats stänga och att ditt hem attackerats, jämfört med tidigare? Shirin Ebadi: Tidigare handlade det endast om hot, men denna gång har dessa följts upp av handlingar. En grupp människor attackerade min bostad och mitt kontor, som ligger i samma byggnad, och skrek “död åt den lejda författaren”, samt “USA och Israel begår brott och Ebadi stöder dem”.
Jag var rädd för att de skulle ta sig in i min bostad. Om någon hade mördats så hade ingen kunnat identifiera mördarna. Som tur var nöjde de sig med att slita ner kontorsskyltar samt att klottra ner ingången med sprejfärg. IPS: Många internationellt framstående personer har reagerat och uttryckt sin oro för din situation, däribland FN:s generalsekreterare, vilket har fått Irans myndigheter att försäkra att du är säker inom landets gränser. I vilken utsträckning litar du på dessa försäkringar? Shirin Ebadi: Efter att ha sett hur polisen bara stod och bevittnade hur mitt hem attackerades utan att göra någonting skulle jag vilja påstå att dessa försäkringar från myndigheterna saknar värde. Jag hoppas numera på att gud beskyddar mig eftersom jag är helt medveten om att den iranska polisen inte gör det.
IPS: Vanligtvis brukar landets myndigheter säga att den här typen av attacker utförs spontant av enskilda individer utan att man fått någon förhandsinformation.
Shirin Ebadi: Jag anser verkligen inte att det var så det gick till. De kom i en samlad grupp, med färdigmålade banderoller. Någon hade försett dem med min adress. Polisen hävdar alltid att man först måste skaffa särskilda tillstånd för alla sammankomster och demonstrationer. Av det skälet upplöser polisen alltid snabbt alla sammankomster där studenter eller kvinnor samlas för att protestera mot diskriminerande lagar, eller när arbetare samlas för att protestera mot sina dåliga löner. Men nu kunde jag se en avslappnad och ointresserad poliskår som bara stod vid sidan om och såg på medan mitt hem vandaliserades. Detta utmynnar i en juridisk fråga – krävs det eller krävs det inte tillstånd för att hålla sammankomster? Om denna grupp fått tillstånd så skulle jag vilja veta vilken myndighet som gav dem rätten att vandalisera utsidan av mitt hem. Och om de inte hade fått tillstånd så är frågan hur det kommer sig att polisen inte agerade för att gripa deltagarna eller få dem att skingra sig.
IPS: Har myndigheterna vid något tillfälle utrett något av alla de mordhot som riktats mot dig under de senaste åren? Shirin Ebadi: Det har aldrig inletts någon förundersökning. De har enbart erbjudit sig att skicka en polis för att ge mig skydd. Men eftersom jag har sett polisens uppträdande och bevittnat hur de stått tillbakalutade medan mitt hem attackeras så vet jag också att en polis aldrig kommer att utgöra en lösning på mina problem.
