Seattle, 081106 (IPS) – Väntetiden för fångarna i amerikanska dödsceller ökar hela tiden. Effekten kan bli att allt fler av de 3 300 fångar som för närvarande väntar på att avrättas drabbas av det psykiska sjukdomstillstånd som kommit att kallas för “dödscellssyndrom”.
I genomsnitt får en dödsdömd person numera vänta i tolv år från att domen avkunnats till att den verkställs, enligt myndigheterna. Det är en fördubbling av väntetiden jämfört med hur lång den var i mitten av 1980-talet.
Enligt Washington-baserade Death Penalty Information Centre är orsaken till detta att processen för överklaganden har förlängts.
Vissa dödsdömda har fått vänta mycket länge innan straffen har verkställts. I mitten av september avrättades en man i Georgia efter att ha dömts till döden för att ha mördat sin hustru 1974.
Vanligtvis sitter en dödsdömd person isolerad i sin cell 23 timmar om dygnet. De får inte delta i olika utbildnings- eller rekreationsprogram, och har begränsade tillstånd för att ta emot besök. I några delstater tillåts dock dödsdömda fångar att ha en viss kontakt med varandra.
Psykiatern och tidigare Harvardprofessorn Stuart Grassian säger till IPS att det finns ett särskilt syndrom som kan utvecklas i isoleringsceller, som leder till att tidigare friska människor blir psykiskt sjuka. Tillståndet för de fångar som redan tidigare hade psykiska störningar förvärras kraftigt. Enligt Grassian blir de långa överklagandeprocesserna outhärdliga för fångarna.
– Det är enormt ångestfyllt att så länge och så hjälplöst tvingas vänta på att andra ska avgöra om du ska leva eller dö, säger Grassian.
Människorättsaktivister menar att det finns flera exempel på hur fångar blivit psykiskt sjuka av sin väntan i dödscellerna. De menar att det som kommit att kallas för “dödscellssyndromet” kan vara ett skäl till att så många som 131 dödsdömda sedan 1976 har dragit tillbaka sina överklaganden och i stället velat få avrättningen genomförd så snabbt som möjligt.
– Många fångar upplever att de inte orkar med det hela längre, utan sparkar sina advokater, drar tillbaka sin överklagan och söker sig “frivilligt” mot en avrättning, säger Grassian. Ett annat problem som uppmärksammats är de problem som personer med “dödscellssyndrom” riskerar att drabbas av om deras dödsdomar i stället förvandlas till vanliga fängelsestraff och de hamnar med de övriga fångarna på anstalterna. Sedan 1973 har dessutom 130 personer som dömts till döden senare friats.
Grassian ifrågasätter den mycket stränga och skadliga miljö som råder på avdelningarna där dödsdömda sitter.
– Det bygger på tankegången att dessa fångar inte har något att förlora och därför utgör en större säkerhetsrisk, säger Grassian. Men enligt honom finns det i själva verket bevis för att de dödsdömda snarare är mindre farliga än många andra grupper som befolkar fängelserna. Hittills i år har 30 avrättningar genomförts i USA. Den senaste dödsdomen verkställdes i Texas i torsdags i förra veckan.
