Berlin, 080929 (IPS) – Organisationen Transparency International, TI, kritiserar i en ny rapport makthavarna i några av världens fattigaste länder för den humanitära kris som råder i deras länder. TI:s ordförande Huguette Labelle säger i denna intervju att korruptionen är en farsot som rånar människor på deras framtid.
TI släppte i förra veckan årets upplaga av sin rapport om hur utbredd korruptionen är i 180 olika länder i världen. Sverige delar förstaplatsen som ett av världens minst korrumperade länder, medan situationen anses vara värst i Somalia, följt av Irak och Burma.
Labelle har tidigare varit en framträdande politiker i flera kanadensiska regeringar, och är sedan tre år tillbaka ordförande för TI.
IPS: Varför är det viktigt att bekämpa korruptionen? Huguette Labelle: Det är oerhört viktigt. Med utgångspunkt från vad vi sett står det klart att korruptionen förhindrar länder från att utvecklas. Den göder fattigdomen. Om resurser som skulle användas till utvecklingen av ett land i stället försnillas blir befolkningen rånad på sin framtid, på sina liv.
IPS: Kan man säga att fattigdomen är en orsak till korruptionen? Huguette Labelle: Personligen så är jag övertygad om att fattigdom inte förorsakar korruption – men korruption leder till fattigdom. Om man tar ett land med stora naturresurser, och där regeringen drar in stora summor, men där inkomsterna hamnar i skatteparadis i stället för att satsas på en utveckling av landet, så innebär det att skolor inte blir byggda, att hälsovården blir dålig och att infrastrukturen förblir svag. Och därmed resulterar korruptionen i fattigdom. IPS: Vad anser du om att kampen mot korruptionen inte ingår i FN:s millennemål? Huguette Labelle: Att det inte finns med är mycket intressant. Om vi ser tillbaka i tiden före 1993 så vågade människor inte ens tala om korruptionen, av en rad skäl. Det var först senare som det blev fråga som diskuterades globalt, och diskussionen har blivit allt tydligare. När man beslutade om millenniemålen var inte problemen lika uppmärksammade. Om man tittar på arbetet inom FN:s kontor mot narkotika och kriminalitet, UNODC, så har den avdelningen fått större resurser. Detta efter pengatvättandet, som ofta hänger samman med korruption, genomförs så snabbt i världen i dag. Och detta göder även den illegala vapenhandeln och handeln med narkotika. Vi har även sett hur FN:s generalsekreterare tillsammans med Världsbankens chef lanserat initiativet StaR, som går ut på att försöka återföra de pengar som förts ut ur länder av korrumperade ledare. Så det händer ganska mycket på området.
Men det viktigaste är att vi måste hitta metoder för att förmå ländernas befolkningar, dess civila samhälle och medier – att hela tiden utöva påtryckningar på sina myndigheter, på alla nivåer. IPS: Vad kan de rika länderna göra för att bidra till kampen mot korruptionen i den fattiga delen av världen? Huguette Labelle: De borde börja med att agera i sina hemländer, och se till att de inte praktiserar dubbelmoral. De fortsatta skandaler som involverar utländska företag tyder på ett brett misslyckande från världens rikaste länder att leva upp till sina löften om att bekämpa korruptionen. Det är en form av dubbelmoral som skapar förvirring. Dessutom bör de rika länderna se till att alla former av stöd man ger har inbyggda mekanismer för transparens, och att man redovisar de resultat som uppnås. De bör även se till att de bidrar med den typ av stöd som mottagarländerna önskar. För väldigt ofta kan de efterfrågade institutionerna finnas, men i många länder saknar dessa institutioner de resurser som krävs. För att försäkra sig om att dessa institutioner är starka, i synnerhet rättssamhället, krävs det att man bidrar med stöd.
