Nairobi, 080915 (IPS) – Närmare 350 000 människor tvingades på flykt undan det våld som härjade i Kenya efter det omtvistade valet i slutet av förra året. Samlingsregeringens satsning för att hjälpa flyktingarna att återvända hem har dock varit kantad av problem och många experter menar att programmet knappast har förbättrat situationen.
Att satsningen, som lanserades i maj i år, till stora delar har misslyckats fick nyligen ett officiellt erkännande. Detta efter att Uhuru Kenyatta, som är en av landets biträdande premiärministrar, nyligen besökt några av de platser där flyktingarna fortfarande bor.
Efter ett besök i ett så kallat transitläger i distriktet Trans-Nzoia, sa Kenyatta förvånat att trots att de lokala politikerna övertygat regeringen om att återflyttningsprogrammet nästan var slutfört, så fanns det fortfarande “tusentals människor boende i lägren”.
Keffa Magenyi, som arbetar för ett nätverk för landets internflyktingar, säger att Kenyattas kommentar bevisar hur okänsligt regeringen skött frågan. Och just detta är ett av de stora problemen, menar Magenyi, som själv tvingats på flykt med sin familj.
Han säger att återflyttningsprogrammet baserades på tanken om en nationell försoningsprocess, där alla flyktingar, varav de flesta är väldigt fattiga, skulle återvända till sina bostäder i stället för att få nya hem.
–Men det som saknades var en strategisk plan och konsultationer med internflyktingarna själva, säger Magenyi till IPS. Sedan 1993 har Magenyi och hans familj vid fyra tillfällen fått sitt hem nedbränt eller tvingats på flykt undan politiskt våld i Rift Valley. Nu har fyra månader gått sedan regeringen lanserade sitt program för att få flyktingarna att flytta hem igen, men han och hans familj väntar fortfarande på en fungerande lösning.
Magenyi menar att landets myndigheter inte ens genomfört några omfattande granskningar av varifrån många av flyktingarna kommer eller vart de ska återvända.
De kontroller som gjorts har handlat om flyktingarnas eventuella markegendomar, vilket lett till att många av de personer som inte äger någon egen mark hamnat utanför programmet. De flesta lägren är nu officiellt stängda och de flesta flyktingarna har enligt myndigheterna återvänt hem. I verkligheten har däremot ett mycket stort antal flyktingar bara förflyttats till andra läger. Den mindre grupp som återvänt hem har i flera fall mötts av fientliga grannar.
Enligt Magenyi, vars nätverk samlar in uppgifter från flyktingar över hela landet lever över hälften av dem som tvingades på flykt fortfarande i olika former av läger. För ett par veckor sedan besökte myndighetsföreträdare ett transitläger i staden Molo, men möttes där av en flera tusen arga flyktingar som protesterade mot regeringens hantering av deras problem. I förra veckan blockerade en grupp internflyktingar motorvägen mellan Eldoret och Nairobi. Polis kallades till platsen och ett dussintal personer ska ha skadats i det bråk som följde. Det bristfälliga återflyttningsprogrammet har även lett till att många barn förlorat kontakten med sina föräldrar. Unicef rapporterade nyligen att 1 752 barn kommit bort från sina familjer vid ett av de största lägren, i Molo i Rift Valley.
Jacqueline Klopp, som är professor vid Columbia-universitet i New York, och som varit med och grundat en lokal organisation för internflyktingarna, säger att många fler barn säkerligen lever utan sina föräldrar också i de andra lägren. Klopp menar att landets myndigheter gjort ett stort misstag som inte låtit flyktingarna själva komma till tals i högre utsträckning, utan bara betraktat dem som ett problem. – Men de är begåvade och kunniga personer som själva har organiserat sig. De säger till regeringen “kom och tala med oss så ska vi berätta vilka som kan återvända och vilka områden som är säkra och vilka alternativ det finns för dem som inte kan resa hem igen”. Men det har inte regeringen gjort, säger Klopp till IPS.
