Karachi, 080902 (IPS) – Pakistan tycks gå från den ena politiska krisen efter den andra. Men det finns ljuspunkter. För trots alla bakslag har landets mäktiga armé hittils hållit sig borta från politiken och den politiska ledningen har fortsatt att bedyra att demokratiseringen ska fortgå.
Vägen mot en politik grundad på valresultat har varit skakig, och nådde botten i samband med mordet på den före detta premiärministern Benazir Bhutto i slutet av förra året. Hennes kontroversielle make Asif Ali Zardari, som med hjälp av parets unge son Bilawal Bhutto Zardari tog över ledningen av partiet, har hittills lyckats hålla ställningarna. Detta trots att osäkerheten varit stor kring honom.
När regeringspartiet Pakistan People’s Party, PPP, nyligen valde att nominera Zardari som presidentkandidat efter att partiets främste fiende Pervez Musharraf avgått från posten, ökade spekulationerna och osäkerheten ytterligare. Musharrafs avgång avslutade en lång period av hög anspänning. Den innebar också ökade förhoppningar om att koalitionsregeringen, som förutom PPP bestått av Pakistan Muslim League-Nawaz, PML-N, som leds av den före detta premiärministern Nawaz Sharif, skulle kunna agera för att hantera de stora problem landet står inför. De skenande matpriserna har inneburit en fördubbling av hushållens utgifter bara under de senaste månaderna. Konflikten med landets domarkår, vars högsta företrädare massavskedades i samband med att Musharraf införde undantagstillstånd i november förra året, är fortfarande olöst eftersom många domare ännu inte återfått sina arbeten. Samtidigt skördas oavbrutet många liv i de strider som pågår i landets nordvästra gränsregioner, men också i Baluchistan. Till detta kan läggas alla andra stora problem i landet – med arbetslöshet, laglöshet, brist på hälsovård och utbildningsmöjligheter och våld mot kvinnor. Asif Ali Zardari förnekade först att han var intresserad av presidentposten. Men bara en vecka senare, den 22 augusti, presenterade PPP honom som deras kandidat. Spekulationerna satte fart om att Zardari kanske skulle ändra sig i sista stund, men nu framstår det som upplagt för honom att ta över presidentposten efter det val som ska hållas den 6 september. Partiledningen står enad bakom honom, medan många av partiets fotfolk har uttryckt sitt missnöje.
En del vanliga pakistanier är mer resignerade.
– De är alla likadana, vad spelar det för roll vem som är president?, säger chauffören Jamal, som kommer från Peshawar men har bott i Karachi de senaste 40 åren.
Han följer politiken, men säger sig inte stödja något av partierna.
– De är inte partier utan dynastier. De hade varit partier om vanligt folk som oss kunnat ta oss upp till toppen, men det kan vi inte. Det är alltid en son, en bror eller någon annan släkting som tar över.
Många betraktar Zardari som korrumperad, trots att han aldrig blivit fälld i domstol. Alliansen mellan PPP och PML-N slöts av Bhutto och Sharif i London i maj 2006. Uppgörelsen satte stopp för decennier av rivalitet mellan partierna. Den viktigaste punkten var att gemensamt arbeta för att hålla Pakistans armé borta från politiken.
Efter valet tidigare i år bildade PPP och PML-N en koalitionsregering. Men koalitionen sprack i samband med att Zardaris presidentkandidatur presenterades.
I medierna kritiserades Zardari hårt, och de gamla korruptionsanklagelserna mot honom dök återigen upp.
Vissa analytiker är dock kritiska till den negativa bilden av Zardari och menar att han måste ges en chans, i synnerhet med tanke på att landet så länge styrts av militären och att de demokratiska perioderna i landet så ofta snabbt har avbrutits i förtid. Mazhar Abbas, generalsekreterare för Pakistans federala journalistförbund, påpekar att trots att alliansen mellan PPP och PML-N har brutits så har partiernas ledare visat prov på politisk mognad då de visat varandra respekt och uppmanat sina anhängare att inte tala illa om det andra partiets företrädare.
I ett öppet brev uppmanar Abbas landets journalister att inte ge “etablissemanget” en förevändning för att kalla in armén för att lösa den politiska krisen. Han skriver vidare att Zardari visserligen har sina fel och brister, men ställer också frågan om vad som kommer att ske om han blir landets president. “Då blir det lätt att ställa honom och PPP som ansvariga inför folket. De kan få lära sig en läxa….låt demokratin slå rot och håll militären utanför politiken”, uppmanar Abbas.
Det tycks nu som den oförutsägbare Zardari kommer att bli landets näste president, och då återstår det att se hur han förvaltar makten. Han har förvånat sina kritiker förr. För Pakistans del vore nog det bästa om han återigen lyckades överraska sina belackare.
