Lissabon, 080820 (IPS) – Angolas, Brasiliens och Portugals törst efter olja kan leda till att den tidigare spanska kolonin Ekvatorialguinea blir den nionde medlemmen i de portugisisktalande ländernas samarbetsorganisation, CPLC. Detta trots att människorättssituationen i det lilla afrikanska landet är under all kritik.
Ekvatorialguinea har under snart 30 års tid styrts med järnhårda metoder av president Teodoro Obiang Nguema.
Landet har för närvarande observatörsstatus inom CPLP, vars fullvärdiga medlemmar är Angola, Brasilien, Kap Verde, Guinea-Bissau, Moçambique, Portugal, São Tomé & Principe samt Östtimor.
I samband med organisationens toppmöte år 2006 lyckades president Obiang Nguema förminska betydelsen av de anklagelser om systematiska människorättsbrott som riktats mot hans regim, och landet fick en lägre medlemsstatus inom CPLP.
I samband med årets toppmöte, som hölls i Lissabon i juli, begärde Obiang Nguema att Ekvatorialguinea ska bli en fullvärdig medlem av CPLP år 2010. Presidenten utlovade samtidigt att upphöja portugisiska till det tredje officiella språket i landet, vid sidan av spanska och franska.
Som medlem av CPLP skulle Ekvatorialguinea få möjlighet att delta i olika utbytesprogram, och landets medborgare skulle få resa fritt inom gemenskapen.
President Obiang Nguema har hänvisat till att landet var en portugisisk koloni i tre århundraden, samt att portugisiska fortfarande talas i vissa delar av landet. Det lilla Ekvatorialguinea ligger i Centralafrika och har en befolkning på strax över en miljon invånare. År 1471 anlände portugiserna till landet, men 1778 övertogs kolonin av Spanien.
Det är dock knappast denna historiska epok som gör att CPLP:s tre största medlemmar – Angola, Brasilien och Portugal – har ett intresserade av att Ekvatorialguinea blir medlem i samarbetsorganisationen. Det handlar snarare om möjligheten att få vara med och exploatera de stora oljereserver som finns i landet.
Ekvatorialguinea är den tredje största oljeexportören i Afrika söder om Sahara, efter Nigeria och Angola. Men landets oljereserver kan vara betydligt större än vad som hittills är känt, och oljebolag från Portugal, Brasilien och Angola har följt efter de framför allt amerikanska företag som nu arbetar för att exploatera fyndigheterna. Den internationella affärsanalytikern Augusto Videla säger till IPS att förhållandena i Ekvatorialguinea är ideala för de internationella bolagen.
– Det råder en ekonomisk öppenhet och tillväxten är mycket stark, samtidigt som den diktatoriska regimen garanterar en disciplinerad arbetskraft, vilket de transnationella bolagen brukar efterfråga.
Men samtidigt som tillväxten i landet är hög – främst beroende på exporten av olja och gas, så är också korruptionen mycket utbredd i landet. Enligt Videla är president Obiang Nguemas och dennes familj de värsta syndarna.
– Detta samtidigt som den överväldigande majoriteten av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen. CPLP:s avgående ordförande Luís Fonseca säger till IPS att ett skäl till att låta Ekvatorialguinea ingå i samarbetsorganisationen är att de övriga åtta demokratierna skulle kunna “påverka för att förbättra situationen”.
Augusto Videla är dock tveksam till att några förändringar kan komma till stånd så länge som den nuvarande presidenten sitter vid makten.
– Med Obiang Nguema vid makten kommer inget att förändras i Ekvatorialguinea. Han betraktar landets som sitt eget rike, och det har förvandlats till ett av de mest slutna länderna i världen, med mycket grova brott mot de mänskliga rättigheterna, och där ingen opposition tolereras och pressfriheten bara är önskedröm.
