New York, 080610 (IPS) – Över 30 länder har på senare tid skakats av matkravaller och i fler än 60 länder är det brist på spannmål och ris. Det toppmöte om matsituationen i världen som avslutades i förra veckan avrundades med att 150 av världens ledare utlovade snabba insatser för att lösa krisen. Men liknande löften har hörts förr.
År 1996 och 2002 hölls två andra globala FN-konferenser om livsmedelssituationen i världen. Vid båda dessa möten lovade världssamfundet att bekämpa svälten och undernäringen. Vid toppmötet om mat som hölls redan 1974 gick man ett steg längre – där utlovades att svälten skulle utrotas “inom ett årtionde”.
De flesta löften som avlagts vid dessa tre pratglada FN-konferenser har dock aldrig realiserats, trots att det är världens stats- och regeringschefer som avlagt förpliktelserna. Vid toppmötet i Rom, som avslutades i torsdags i förra veckan, vädjade många deltagare om behovet av att världssamfundet – i synnerhet de rika länderna – snabbt agerar för att motverka den globala matkrisen.
– Om vi inte agerar snabbt så kommer den fattigaste miljarden människor snart att vara två miljarder, praktiskt taget över en natt eftersom deras köpkraft halveras när mat- och bränslepriserna fördubblas, varnade Josette Sheeran, som är chef för FN:s livsmedelsprogram WFP.
WFP kommer under året att dela ut mat till närmare 90 miljoner människor i 78 länder. Där ingår några av de länder som drabbats allra värst av matkrisen – Haiti, Afghanistan, Somalia, Etiopien och Kenya. Det tre dagar långa toppmötet, som hade arrangerats av FAO, FN:s organ för livsmedels- och jordbruksfrågor, resulterade i ett förväntat uttalande om att den globala hungern och undernäringen ska bekämpas. Men frågan är i vilken utsträckning deklarationen kommer att infrias.
Generalsekreterare Ban Ki-Moon sa att det kommer att krävas “omfattande nya resurser” för att den globala matkrisen ska kunna bekämpas.
Anuradha Mittal, chef för San Francisco-baserade Oakland Institute, som bedriver forskning om livsmedelshandel och jordbruksfrågor, menar att uttalandena vid toppmötet imponerar.
Hon menar att kraven på snabb hjälp till de länder som drabbats värst – samt uttalandena om ett större stöd till små producenter, och fler säkerhetsåtgärder – bland annat i form av större matlager – är mycket viktiga för att förbättra matsäkerheten.
Mittal anser att den nuvarande matkrisen bevisar att det finns ett behov av ett nytt system för produktion av mat som lägger tonvikten på att föda befolkningar istället för tillverkning av varor som kan säljas på den internationella marknaden. Men för att detta ska bli möjligt så måste de fattiga länderna ha möjlighet att ta politiska beslut som är inriktade på att försäkra tillgången till mat.
– Det kräver att länderna i tredje världen bryter med de dåliga rekommendationer som kommer från de internationella finansiella institutionerna, säger Mittal till IPS. Hon menar att det krävs en satsning på jordbruket som bygger på småbönders, fiskares och lokalbefolkningarnas arbete och kunskaper.
FAO har begärt motsvarande 1,7 miljarder dollar som ska gå till utsäde och andra former av jordbruksstöd i de fattiga länderna. Världsbanken har avsatt 1,2 miljarder dollar som bland annat ska användas för att förbättra skördarna.
I toppmötets slutdeklaration uttryckte samtidigt medlemmarna i Världshandelsorganisationen WTO att de ska arbetar för att snabbt kunna slutföra förhandlingarna i den så kallade Doha-rundan. Men Mittal menar att en del av det positiva i slutdeklarationen går förlorat genom uppmaningen om att snabbt slutföra WTO-förhandlingarna. Hon menar att Doha-rundan i dess nuvarande form kommer att förvärra matkrisen. Detta eftersom matpriserna enligt Mittal skulle bli mer instabila samtidigt som de fattiga ländernas importbehov skulle öka och de multinationella jordbruksföretagens makt skulle stärkas.
Mittal menar att problemen med att hantera den nuvarande matkrisen belyser att tre årtionden av avregleringar inom jordbrukspolitiken har misslyckats.
– Vi kräver därför riktiga lösningar som leder till en stabil produktion och distribution av livsmedel för att möta det globala behovet av en mat som är hälsosam, adekvat och billig.
237 organisationer, fackförbund och rörelser varnade nyligen i ett brev WTO för att man inte kan lösa problemen med de skenande matpriserna genom ytterligare avregleringar av jordbruk och handel.
