Bangkok, 080508 (IPS) – Den burmesiska regimens reaktion på cyklonen Nargis, som under helgen förorsakade den värsta naturkatastrofen i Burmas historia, har återigen avslöjat militärdiktaturens rätta ansikte. De burmesiska makthavarna förefaller bara intressera sig för att behålla makten i landet, oavsett vilket pris det medför för det folk man påstår sig vara beskyddare av.
Enligt de senaste rapporterna kan så många som 100 000 människor ha dödats i naturkatastrofen, och närmare en miljon burmeser uppskattas ha förlorat sina hem. Men regimen har hittills verkat mer intresserade av att se till att kunna genomföra sin folkomröstning på lördag än av att bistå den drabbade befolkningen med katastrofhjälp.
Hittills är den enda eftergift regimen gått med på att flytta fram folkomröstningen från den 10 maj till den 25 maj i de värst drabbade områdena.
I den tidigare huvudstaden Rangoon så har befolkningen börjat visa sin ilska mot myndigheterna. – Var fanns militären när vi behövde dem som mest? När vi behövde hjälp att rensa upp på gatorna och hjälp med husrum och vatten, säger en burmesisk hemmafru till IPS i en telefonintervju.
Den medelålders kvinnan vill inte bli citerad med namn.
– Det tog militären en dag att slå till mot munkarna i september, men nu har det gått fyra dagar sedan cyklonen och vi har fortfarande inte sett till dem, säger hon ilsket. De flesta diplomater och journalister som befinner sig i Rangoon rapporterar att många burmeser delar kvinnans ilska.
– Det är munkarna som har lett röjningsarbetet. Gud bevare dem, säger en pensionär.
Bilder på den statliga televisionen som visar hur soldater lyfter undan nedfallna träd och rensar upp på gatorna i Rangoon har ytterligare retat upp många. “Detta är ren propaganda och långt ifrån sanningen”, skriver en burmesisk journalist i ett mejl. Journalisten ifrågasätter samtidigt varför även västerländska medierna förmedlar samma bilder, “den burmesiska regimens propaganda är en skam för journalistiken”, menar reportern.
– Jag såg några soldater som hoppade upp på en lastbil i går. De var inte ett dugg svettiga, oavsett vad som visats på tv, berättar en Rangoon-bo.
– Min hustru såg tre lastbilar med militärer som stod parkerade framför ett nedfallet träd och ingen av dem gjorde något för att få bort det, säger han. Samtidigt så har det framkommit uppgifter om att militärregimen i god tid fått varningar om att en kraftig storm var på väg in över landet från Bengaliska viken. Men man valde att strunta i varningarna. Enligt Indiska meteorologiska departementet så varnade man flera dagar innan katastrofen de burmesiska myndigheterna för att en cyklon höll på att bildas och hotade att dra in över landet. – Vi höll hela tiden de burmesiska myndigheterna uppdaterade, och den 30 april gav vi dem till och detaljer om dess troliga färdväg, säger IMD:s chef B.P. Yadav till IPS korrespondent i New Delhi.
De statligt styrda burmesiska medierna, som oavbrutet fortsatt att plädera för att befolkningen i lördagens val ska rösta ja till regimens förslag på ny konstitution, gick först på fredagseftermiddagen ut med en varning. Då var det alldeles för sent för landets befolkning.
De flesta människorna i Rangoon rapporteras för närvarande vara fullt upptagna med att överleva och att ta hand om sina familjemedlemmar. I stadens utkanter, där de allra fattigaste tidigare bodde, ska i stort sett alla tunna byggnader ha raserats.
Dödssiffran förväntas fortsätta att stiga. På onsdagen låg den officiella dödssiffran på drygt 22 000 döda, men andra bedömningar talar om över 100 000 omkomna.
En burmesisk biståndsarbetare säger till IPS att även den siffran kan komma att stiga dramatiskt när hela katastrofens omfattning står klar.
– Detta är den värsta katastrof som drabbat Burma så länge någon kan minnas. Vi kanske aldrig får veta hur många som gått under, säger biståndsarbetaren, som inte vill bli citerad med namn.
På torsdagen började en del hjälpsändningar från FN att flygas in till landet.
– Vår största oro är att cyklonens efterverkningar ska bli än mer dödliga än stormen i sig, säger Richard Horsey, språkrör för FN:s biståndsorgan Unocha i Bangkok, till IPS.
– Det viktigaste nu är att nå ut med rent vatten och läkemedel så fort som möjligt till de drabbade områdena för att förhindra en andra våg av dödliga epidemier förorsakad av vattenburna sjukdomar.
En ung oppositionsaktivist i Rangoon säger att befolkningen nu har förlorat precis allt. Av det skälet förutspår aktivisten att protesterna mot regimen kan skjuta fart igen.
Den åsikten delas av den burmesiske forskaren Win Min, som lever i exil i Thailand.
– Militären har visat sitt rätta ansikte – att man inte bryr sig om folkets plågor. Detta kan mycket väl vara spiken i kistan för militärregimen. Nu handlar det inte längre om “om” utan om “när”, säger han.
