Manila, 080407 (IPS) – Filippinernas befolkning har på grund av bristen på ris blivit uppmanade att dra ned på konsumtionen. Landets snabbmatsställen har hörsammat uppmaningen och erbjuder numera sina kunder halva portioner av kokt ris.
President Gloria Macapagal-Arroyo har personligen besökt flera lagerhallar för att visa att myndigheterna agerar för att förhindra hamstring av ris.
Men frågan är om det verkligen råder brist på ris i landet, eller om bristen snarare är förorsakad av skrupelfria köpmän. Ekonomen Cielito Habito påpekar att det är märkligt att det begränsade utbudet av ris kommer samtidigt som landets myndigheter meddelat att risproduktionen i landet ökat med tio procent. Enligt Habito beror antingen detta på att myndigheternas uppgifter om risskördarna är felaktiga – eller på att det rådande bristen har skapats av karteller som drar nytta av den dåliga tillgången på ris på världsmarknaden.
Habito påpekar att informationen om att det råder brist på ris i landet kom först efter att samma problem hade rapporterats från andra länder.
– Det är tänkbart att kartellerna beslutade att dra nytta av situationen och skapade en konstlad brist på ris, säger Habito.
Myndigheterna svar på situationen är att öka importen av ris. Närmare 2,2 miljoner ton ris ska enligt planerna importeras från Vietnam, Thailand och USA, vilket är den största volymen på tio år.
Filippinerna har alltid tvingats importera ris, vilket många i befolkningen anser är märkligt med tanke på att det internationella risforskningsinstitutet Irri finns i landet.
Förr brukade vietnamesiska och thailändska studenter lära sig om olika tekniker för risodling på filippinska universitet, för att ta sedan ta med sig och använda kunskaperna i hemlandet. Många menar därför att det är ironiskt att Filippinerna nu tvingas importera stora mängder ris från just dessa länder.
Den lokala risproduktionen är småskalig och produktiviteten vanligtvis låg. Dessutom har många lokala odlingsmarker fått ge plats för olika kommersiella verksamheter eller bostäder, och de lokala risodlarna har inte uppmuntrats att fortsätta med sin verksamhet. Många odlare har stora problem med dålig bevattningsteknik, och menar att de får alldeles för dåligt betalt för sitt ris. NFA, den statliga myndighet som ansvarar för matsäkerheten i landet, köper bara upp cirka en procent av risböndernas produktion, vilket innebär att odlarna helt är i händerna på de kommersiella handlarna. Satur Ocampo från vänster-koalitionen Bayan Muna menar att NFA måste köpa in en betydligt större andel av risskördarna, uppemot 25 procent, för att på allvar kunna utmana de privata företagen. Ekonomen Cielito Habito menar dock att myndigheterna måste arbeta för en långsiktig lösning på landets risproblem, genom att erbjuda odlarna bättre bevattningsmöjligheter samt reformera handeln med ris, som i dagsläget kan manipuleras av samvetslösa affärsmän.
