Bangkok, 080310 (IPS) – Det stigande priset på ris drabbar de fattigaste i Asien hårt. Bland dem som påverkas svårt är invånarna i Östtimor – där nästan halva befolkningen tvingas leva på mindre än fyra kronor om dagen.
På grund av det höga världsmarknadspriset på ris kommer FN inte att kunna ge Östtimor all den mathjälp landet bett om. Regeringen i Östtimors huvudstad Dili har tvingats be FN:s matprogram om mer hjälp efter att den upptäckt att staten inte hade råd att köpa tillräckligt mycket ris från Vietnam, på grund av prisökningarna. Men FN har inte möjlighet att hörsamma begäran. – Detta har allvarligt försämrat möjligheten att få ner den höga andelen undernärda i landet, säger Paul Risely, talesman för FN:s matprogram WFP.
46 procent av barnen i Östtimor är hämmade i växten och 42 procent av barnen som är yngre än fem år väger för lite. WFP har lovat att bidra med mat till en av fem av landets 1,1 miljoner invånare. Vietnam är världen näst största exportör av ris. Förra året satte landet upp en begränsning på sin export för att kunna vara säkra på att klara den inhemska efterfrågan. Detta eftersom risskördarna minskat på grund av översvämningar i flera regioner. Väderförändringar och sämre skördar är en av anledningarna till att priset på ris steg på världsmarknaden under förra året. En annan orsak är de höga oljepriserna, som gör att gödningsmedel och transporter har blivit dyrare.
En tredje orsak är att Kina under 2007 höjde exportskatten på ris och vete för att se till att lokalt producerat ris och spannmål i första hand såldes inom landet. Kina tog också bort importavgifter på dessa stapelvaror för att bana väg för en framtida högre import.
Och det inte troligt att riset kommer att bli billigare inom den närmaste framtiden.
– Priset kommer troligen inte att stabiliseras förrän framåt slutet av 2008, säger Sumiter Broca, tjänsteman vid FN:s mat och jordbruksorganisiation FOA i Bangkok. Priset på ris steg med 40 procent förra året och det är tyvärr inget undantag enligt Broca. – Den här gången har priset på alla andra basvaror också stigit, som spannmål, matolja, kött, socker och bananer, säger Broca.
Priset på ris började stiga 2002 och i dag är världens rislager de minsta på 20 år, enligt Broca. Produktionen ökar inte takt med efterfrågan. I Asien, världens största risproducerande region, var produktionen bara en halv procent högre 2007 jämfört med 2006. En viktig underliggande orsak är att avkastningen av odlingarna har planat ut till en mer konstant nivå. Den odlingsbara marken räcker inte till för att möta den nya efterfrågan på ris från Afrika, Latinamerika och Mellanöstern. I exempelvis Kina har mark som används till risodling tagits från bönderna för att används till annat. Sedan 1996 har risodlingarna i Kina minskat med tre miljoner hektar, enligt en artikel i det senaste numret av tidskriften “Rice Today”. ‘’Tots att det kan finnas viss potential för utvidgning av risodlingarna i andra länder så kommer den totala arean risodlingar i Asien troligen inte öka mycket över de nuvarande omkring 146 miljoner hektaren”, skriver Sushil Pandey, verksam vid Internationella riskforskningsinstitutet RRI, i tidskiften. “Risproduktionen utsätts för ökad konkurrens om mark och vatten från andra ekonomiska aktiviteter och den senaste tidens snabba tillväxt av odlingen av biobränslen kommer troligen att öka trycket”, skriver Pandey. Hans organisation IRRI, som är baserad I Filippinerna, driver därför på för en ny “Grön revolution”, liknande den som genomfördes 1968-1982, under vilken rissorter med högre avkastning distribuerades, vilket ledde till kraftiga ökningar av avkastningen. Men aktivister som arbetar nära lokala böner ställer sig inte självklart bakom denna uppmaning.
– Vi är försiktiga med sådana lösningar, eftersom hybrid-rissorter ofta kräver mycket vatten och bara kan odlas på bevattnande områden. Detta isolerar andra bönder, säger Neth Dano, vid Third World Network, TWN, en tankesmedja baserad i Penang.
– Det har också skapats en hype krig genmodifierade risslag de senaste tio åren, men vi har ännu inte sett någon bra produkt, säger hon. Hon menar istället att regeringarna i regionen bör utöka stödet till småbönderna så att de får förutsättningen att kunna öka sin produktion.
– Dessa bönder negligeras. Det är de som bäst vet vilka risslag som bör används var och när, säger hon till IPS.
