Karachi, 080115 (IPS) – Bland den pakistanska eliten surrar det av rykten om vilka som låg bakom mordet på Benazir Bhutto, och diskuteras om de planerade valen i februari kommer att bli rättvisa och fria. För många vanliga pakistanier är istället den stora frågan hur man ska få tag på sitt dagliga bröd.
Priserna på basvaror har nått rekordnivåer, och utanför de statliga subventionerade butikerna står människor i långa köer i väntar på att få tag på de eftertraktade tiokilossäckarna med vetemjöl. – Jag har att välja på att rösta eller stå i denna kö, säger Sheikh Mohammad Moin irriterat. Han har väntat i kön utanför en av butikerna sedan klockan sju på morgonen. Nu har klockan blivit elva men lastbilen med mjöl har fortfarande inte dykt upp. Kön växer sig hela tiden längre och tålamodet börjar tryta. En säck av det subventionerade mjöl som säljs här är cirka fem kronor billigare än vad det kostar i någon av de vanliga butikerna. Vetemjöl är huvudingrediensen i de platta bröd, roti, som är basprodukt i de flesta pakistaniers middagar. Under den senaste månaden har köerna utanför dessa subventionerade butiker vuxit sig allt längre i takt med att mjölpriserna har forsatt att stiga. För att motverka prisstegringen införde regeringen ett prisstopp och började bötfälla de butiker som överskred ett visst pris. Resultatet blev att allt mindre mjöl fanns tillgängligt på marknaden. Sheikh Mohammad Moin tvingades byta skift på arbetet för att kunna ställa sig i kön. Men att köa här innebär inte någon garanti om att man verkligen får köpa det subventionerade mjölet. Asim Mehdi, som arbetar i en textilfabrik, har köat här fem gånger, utan att få tag på något mjöl.
– Det är jobbigt. Antingen tvingas jag ta ledigt eller byta skift, och så slutar det ändå med att jag tvingas köpa mitt mjöl till ett högre pris på den öppna marknaden. Vare sig de styrande eller de politiska partierna förtjänar min röst, säger han ilsket. Den enda i kön som ser nöjd ut är 13-årige Mohammad Nadeem, som är glad för att han slipper gå i skolan idag.
– Jag är äldst och min pappa arbetar på järnvägen och kan inte ta ledigt, medan min mamma är tvungen att ta hand om mina mindre syskon, så därför skickar de mig istället, säger han. Många i kön diskuterar hur det kan komma sig att problemen bara fortsätter. Flera av de köande anser att regeringen tillsammans med rika livsmedelsproducenter medvetet har skapat en brist på vete för att driva upp efterfrågan på mjöl. Landets oppositionspartier har kritiserat regeringen hårt för att man inte agerat tidigare för att påverka situationen. Det religiösa partiet Jamiat Ulema-i-Islams företrädare har anklagat regeringen för att medvetet ha skapat en brist på mjöl, olja och energi i syfte att styra bort uppmärksamheten från mordet på Bhutto. Enligt en opinionsundersökning genomförd av Gallup Pakistan, så tror nästan halva befolkningen att statliga organ, eller personer med kopplingar till regeringen, låg bakom mordet på den forne premiärministern. Ekonomen Asad Sayeed menar att den nuvarande bristen på mjöl främst beror på att myndigheterna i våras förutspådde rekordstora skördar under året, vilket sedan visade sig vara en helt felaktig prognos. – Med hänvisning till denna felaktiga bedömning beslutade man sig för att exportera vete till Afghanistan, vilket skapade den inledande bristen, säger Sayeed. Sedan fick landet istället börja importera vete till höga priser, där lokala importörer gavs möjligheten att göra goda förtjänster. Sayeed menar att skulden för den uppkomna situationen vilar hos president Pervez Musharrafs regering, som enligt honom styrs av “en liten krets nära vänner”. Sayeed jämför de olika former av livsmedelsbrist som drabbat Pakistan de senaste två åren med en form av “spekulation” som påminner om den som pågår på fastighets- och aktiebörsen. För dem som tvingas köa finns det inga förklaringar som duger. Fatima Mansha, som arbetar som kokerska, har också tvingats ta ledigt för att köa efter mjöl. Hennes familj består av 13 personer och en tiokilossäck med mjöl räcker i tre dagar om de “snålar”. Ruby Ibrahim säger att det egentligen inte råder någon brist på mjöl på marknaden.
– Jag ser så mycket mjöl i de affärer som finns nära mitt hem. Det vi har brist på är pengar i våra fickor. Hon berättar att hon hört president Musharraf uppmana folket att inte handla varor som blivit alltför dyra.
– Men om vi inte ens ska kunna köpa mjöl – vad ska vi äta? Vi har redan dragit ner på grönsaker, mjölk, linser och smör, som också blivit dyrt. Vad finns då kvar för en fattig människa att äta, förutom damm?
