Bagdad, 071220 (IPS) – I ett land där både säkerhet och jobb saknas kan nästan vem som helst arbeta som polis.
– Ska man överleva i Irak under den amerikanska ockupationen finns det två jobb att välja mellan: polis eller sophämtning, säger den irakiske journalisten Mohammad al-Dulaymi till IPS.
– Arbetslösheten får många irakier att söka sig till säkerhetsstyrkorna, trots riskerna som arbetet medför.
Enligt den irakiska regeringen ligger arbetslösheten på 60-70 procent i år. Ingen, inte ens militär- och polischeferna, kan säga hur många som jobbar med de olika säkerhetsstyrkorna. – Vi har ingen tillförlitlig statistik över antalet säkerhetspersonal i Irak, säger en person på inrikesdepartementet i Bagdad, som talade med IPS på villkor att hans identitet inte fick röjas.
– Minst en miljon poliser får lön, motsvarande 300 dollar och uppåt, från inrikesdepartementet. Men vi befarar att hälften av dem bara existerar på pappret.
Korruptionen inom inrikesdepartementet är omfattande, uppger IPS källa, och majoriteten av de anställda ser genom fingrarna på de förfalskade personallistorna. Men polischef Fadhi al-Rubai vid Russafa-polisen i Bagdad tycker att det är orättvist att bara peka ut poliskåren. – Hela landet blir rånat för närvarande, en granskning av vilken samhällsinstans som helst skulle avslöja i vilket katastrofalt skick landet befinner sig. Vi, poliskåren, är bara en del av den enorma korruptionen, säger han.
Utöver den budgetbelastning som de många poliserna – verkliga och påhittade – utgör, finns flera andra säkerhetsstyrkor. Men försvarsdepartementet vägrar att ge IPS svar på ungefär hur många irakiska militärer det existerar. Också hos departementet för nationell säkerhet är informationen svårtillgänglig. Överste Jassim Alwan, som tidigare arbetade för den irakiska militären, hävdar att departementet är en förgrening av den iranska underrättelsetjänsten. En irakisk underrättelsetjänst bildades av Paul Bremer, som var chef för den civila administration som kontrollerade Irak under ockupationens första år, 2003. Kontoret skulle vara oberoende i förhållande till regeringen. Dess chef blev general Mohammad Abdullah al-Shahwany, som har hållit låg profil under åren av ockupation.
Sunnimuslimen Shahwany kom till Irak med den amerikanska armén i april 2003. Han var en stark anhängare till den amerikanska närvaron i landet, och han återanställde många av dem som arbetat inom underrättelsetjänsten innan Saddam störtades. Men det finns ingen tillgänglig information om hur många som arbetar där och vad de gör.
Och det finns än fler säkerhetsstyrkor i Irak, berättar Yassen Fadhi vid försvarsdepartementet. – Det finns särskilda militärstyrkor som arbetar tillsammans med den amerikanska armén utan något som helst tillstånd från den irakiska regeringen. De här styrkorna används av den amerikanska armén när man ska göra känsliga insatser, som att gripa milismän eller göra razzior i moskéer.
De nybildade så kallade awakening forces, som USA enligt egen uppgift har satt samman av grupper av “bekymrade medborgare” och tidigare motståndskämpar – som tidigare attackerade amerikanska styrkor, men nu ska ha bytt sympatier – beräknas nu uppgå till minst 76 000 män, och det ska finnas planer på att förstärka dem med ytterligare 10 000. Män som påstås tillhöra dessa grupper får enligt uppgifter till IPS motsvarande 300 dollar i månaden i lön, och många lokalsamhällen kräver nu att få pengar för att kunna avlöna sina egna styrkor. Många befarar att säkerheten kommer att försämras än mer under nuvarande förhållanden. - Makten i Irak kommer snart att överlämnas till stamledarna, säger shejk Ahmed Shakir från Muslimska forskarförbundet i Bagdad.
– De (den amerikanska militären) köper tid av stammarna efter att ha misslyckas med armén och milisgrupperna.
