Bryssel, 071108 (IPS) – Det organ som har till uppgift att utforma EU:s biobränslepolitik domineras av företag som har kommersiella intressen i att förespråka denna energikälla. Det hävdar kritiska miljöaktivister.
I början av 2008 kommer EU-organet European Biofuels Technology Platform, EBTP, att presentera riktlinjerna för hur ökad forskning, utveckling och odling av biobränslegrödor kan medverka till att möta Europas allt större behov av transportbränsle.
EBTP är efterträdare till Biofrac, en grupp som liksom EBTP bildades på EU-kommissionens uppdrag och som förra året kom med rekommendationen att 25 procent av EU:s transportbränslen bör vara biobränslen år 2030.
Både Biofrac och EBTP består huvudsakligen av industrilobbyister med egna kommersiella intressen i utvecklingen av biobränslen. Det menar miljögrupper och andra organisationer, som störs av det faktum att bara två av de 125 personer som är verksamma i EBTP:s olika arbetsgrupper kommer från frivilligorganisationer. I organets ledning sitter bland annat representanter för det spanska olje- och gasbolaget Repsol och biltillverkarna Volvo och Volkswagen.
Kritikerna menar att det ligger i dessa aktörers intresse att biobränslen används i allt större utsträckning. För bilbranschen skulle det exempelvis innebära att man slapp utveckla nya, mer energisnåla bilmodeller.
– Det finns en klar konflikt i att företag med direkta kommersiella intressen i utvecklingen av biobränslen är de som ska sätta dagordningen i den här frågan, säger Belen Balanya från Corporate Europe Observatory, en organisation som bevakar affärslivets influenser på EU-politiken.
Tidigare i år beslutade regeringarna i EU att en tiondel av allt transportbränsle i EU ska utgöras av biobränslen år 2010. EU-kommissionen har fått i uppdrag att i december presentera kriterier för hur detta ska kunna genomföras på ett miljömässigt hållbart sätt.
Under de senaste månaderna har en rad varningar kommit om att ökad odling av grödor till biobränsle riskerar att tränga undan matproduktion till världens fattiga.
FN-experten Jean Ziegler sa nyligen att det är ett “brott mot mänskligheten” att förvandla grödor till biobränsle. Också den internationella hjälporganisationen Oxfam har uttryckt oro över att fattiga bönder drivs bort från sin odlingsmark för att ge plats åt plantager för bränslegrödor. I en rapport som organisationen nyligen släppte hänvisar man till FN-beräkningar som visar att 60 miljoner människor som tillhör världens ursprungsbefolkningar riskerar att tvingas bort från sina hem.
Även om bildandet av biobränsle-kooperativ i Brasilien har medverkat till att fattiga bönder i det landet har fått bättre levnadsstandard, noterar Oxfam att detta inte gäller i många andra länder. I Colombia har paramilitära grupper tvingat småbönder att under pistolhot lämna sina åkrar för att där ska odlas palmoljeträd istället. Palmolja är det biobränsle som är vanligast inom EU.
I Indonesien fick ursprungsfolk efter att ha tvångsförflyttats från sin odlingsmark två små odlingslotter i kompensation, samt kredit för att odla oljepalmträd. Under de åtta år som det tog innan träden blev stora nog att ge någon vinst hade bönderna dock dragit på sig så stora skulder att de inte fann någon annan utväg än att sälja till de företag som de stod i skuld till.
Dessutom ifrågasätter Oxfam, med stöd av flera forskningsrapporter, om ökad biobränsleanvändning verkligen leder till de stora minskningar av koldioxidutsläppen som är nödvändiga.
– I kampen för att möta EU:s och resten av världens efterfrågan på biobränslen trampas fattiga människor ner, säger Oxfams talesperson Robert Bailey.
– EU:s förslag som det ser ut i dag i dag förvärrar bara problemet. Det är oacceptabelt att fattiga i utvecklingsländerna ska betala för de tvivelaktiga försöken som görs för att minska utsläppen i Europa.
Kritikerna menar att EU-kommissionen måste ta kraven på att biobränslen produceras på ett hållbart sätt på större allvar, samt att människors rätt till föda inte hotas. Det måste också säkerställas att produktionen faktiskt leder till verkliga utsläppsminskningar, menar de.
