Washington, 071101 (IPS) – L. Bruce Laingen var högt uppsatt tjänsteman vid USA:s ambassad i Teheran 1979 och blev tillsammans med sina kollegor gisslan i den ambassadockupation som genomfördes i samband med den islamiska revolutionen i landet. I veckan var Laingen en av talarna vid en diskussion om det ytterst spända läget mellan Iran och USA.
Laingen, som var USA:s charge d'affaires, och 51 andra amerikanska diplomater tvingades uthärda 444 dagar i fångenskap innan de slutligen släpptes fria den 20 januari 1981. När han till sist kunde borda det algeriska flygplan som skulle föra honom till friheten igen vände sig Laingen till en av sina kidnappare och sa “jag ser fram emot den dagen då ditt och mitt land återigen kan ha normala diplomatiska relationer”.
På söndag kommer det att ha gått 28 år sedan USA avbröt alla diplomatiska, affärsmässiga och militära förbindelser med Iran på grund av ambassadockupationen. De som följde måndagens diskussion i Washington, som anordnats av Centre for Global Justice and Reconciliation, fick höra många nyanserade inlägg om den rådande situationen mellan länderna, i kontrast till de hårda ord som vanligen förekommer i landets etermedier eller från Vita huset. Alla deltagarna var överens om en sak – insatserna kunde inte vara högre än de är just nu. Den officiella retoriken mellan länderna är farligt giftig. Irans president Mahmoud Ahmadinejad har varit mycket vass samtidigt som USA:s president George W. Bush varnat för att vi kan stå inför ett nytt världskrig om Iran skaffar sig kärnvapen. Laingen menar att båda länderna har förgiftats av den hårda retoriken samtidigt som det politiska läget blivit alltmer fastlåst.
– Vi kan alla enas om att muren av misstro är förbannat hög. Det kommer att bli svårt att få bort den.
Samtidigt som USA alltmer har misslyckats i Irak så har Washingtons stridslystnad gentemot Iran intensifierats. I förra veckan införde regeringen de mest omfattande bilaterala sanktionerna mot Iran sedan 1979, och valde samtidigt att terroriststämpla quds-enheten inom det islamiska revolutionära gardet, bland annat för dess påstådda stöd till “terrorism” i Irak. – Själva ordet terrorist är numera helt tömt på innehåll, sa Stephen Kinzer, som tidigare var redaktionschef vid New York Times.
Kinzer är författare till boken “All the Shah's Men”, som handlar om hur underrättelsetjänsten CIA 1953 stödde den statskupp som ledde till att den demokratiskt valde premiärministern Mohammad Mossadeq störtades. – Först upptäcker vi grupper runt om i världen som vi ogillar, sen hittar vi metoder för att kunna stämpla dem som terrorister, sa han. Iran har förblivit avvisande till USA:s påtryckningar om en hårdare kontroll av landets kärnenergiprogram – vilket enligt Washington kommer att ge Iran möjligheten att utveckla kärnvapen. Deltagarna vid måndagens diskussion menar att det hårda tonläget mellan länderna belyser den amerikanska regeringens oförmåga att förstå Iran, landets historia, kultur och vad dess medborgare vill – samt på vilket sätt folket påverkas av USA:s politik.
– Det finns en grundläggande sympati för demokrati i Iran, sa Kinzer. – Om inte vi (USA) hade störtat Mossadeqs regering 1953, skulle vi kanske ha haft en blomstrande demokrati i hjärtat av Mellanöstern under de gångna 50 åren.
Den CIA-stödda kuppen genomfördes under president Dwight D. Eisenhowers tid vid makten med stöd av Storbritannien. Mossadeq störtades och ersattes av landets tidigare impopuläre diktator Mohammad Reza Pahlavi. Iranexperten Trita Parsi påpekade också att om inte Saddam Hussein hade startat krig mot Iran 1981, med USA:s stöd, så hade kanske inte mullorna i Iran lyckats befästa sin maktställning. – Khomeini överlevde – inte trots – utan tack vare den irakiska invasionen, sa Parsi. Parsi menar att ett krig mot Iran i dag skulle resultera i att befolkningen skulle enas i försvaret av landet.
– Regeringen skulle stärkas snarare än störtas.
Den tidigare New York Times-journalisten Kinzer riktade skarp kritik mot den amerikanska pressen, som han menar spelat en “skamlig” roll för att bereda vägen mot krig, på samma sätt som skedde inför invasionen av Irak. – Vi har verkligen misslyckats eftersom vi alltid har belyst problemen mellan USA och Iran med utgångspunkt från den amerikanska politikens världsbild. Detta är ett klassiskt misstag från pressens sida, och en orsak till att människor så lätt väljer att stödja en politik som är fundamentalt fel för landet.
