Lahore, 071002 (IPS) – I september skärptes reglerna för organhandel i Pakistan, och förhoppningen är att den grymma handeln ska minska. Men för Faqir Masih, 23, är skadan redan skedd. För tre år sedan besökte han staden Rawalpindi för första gången i sitt liv, då han reste dit tillsammans med en så kallad agent i organhandeln för att sälja sin njure. Han vill aldrig mer återvända till staden.
Faqir Masih kommer från ett kristet kvarter i utkanten av Lahore. Som daganställd grovarbetare tjänar han i genomsnitt motsvarande knappa 30 kronor om dagen – de dagar han lyckas få arbete. – Jag övertalades att sälja min njure eftersom jag ville gifta mig, säger han.
Agenten lovade att Masih skulle få mer än motsvarande 11 000 kronor för sin njure. Men agenten lurade honom och försvann efter transplantationen. Masih lämnades utan att ens ha tillräckligt med pengar för att kunna betala för bussresan hem till Lahore. När han vaknade upp efter operationen befann han sig vid en motorväg med ett värkande sår. Som tur var stannade några förbipasserande och tog honom med till ett sjukhus, där han fick behandling och hjälp med bussbiljetten hem.
Tre år senare är Masih fortfarande ogift, och precis lika fattig som tidigare. Och hans fall är inte unikt – många i hans hemkvarter kan berätta liknande historier om hur de på olika sätt blivit lurade att sälja sin ena njure, och antingen inte fått betalt alls eller bara fått en bråkdel av de pengar de blivit lovade. Dessutom mår många dåligt över att de sålt en del av sin kropp.
– Som om det handlade om en reservdel, säger busschauffören Bilal Masih, som sålde sin ena njure 2003 för att kunna betala av en del av en skuld. Fyra år senare menar han dock att det bara var en kortvarig lösning. – Det är vårt öde att vara fattiga, säger Bilal Masih. Ingen av hans fem barn går i skolan och han är fortfarande skuldsatt och bråkar ständigt med sin hustru.
– Jag är irriterad eftersom jag är så trött hela tiden, eller också beror det på att det är en tung börda att bära att man har sålt en del av sin kropp.
Hans hustru Gulshan säger att maken blivit inkontinent och sängvätare sedan operationen.
Många av agenterna, som besöker Lahores fattigaste förorter och lockar med löften om stora pengar, har själva donerat en njure och kan bevisa det genom att visa upp sina ärr. De är ofta välklädda och har mobiltelefoner, för att övertyga potentiella donatorer om att även deras liv kan bli bättre om de bara gör samma sak. I flera år har det kommit “transplantations-turister” från Europa, USA och Mellanöstern till Pakistans privata sjukhus för att där kunna få genomföra organtransplantationer till en bråkdel av priset i deras egna hemländer. Världshälsoorganisationen WHO har beräknat att ungefär 1 500 utlänningar får nya organ i Pakistan varje år.
Men efter att reglerna för organtransplantationer hårdnade i landet i början av september i år finns det hopp om att den grymma handeln ska avta. Enligt de nya reglerna är det förbjudet att transplantera bort organ till utländska medborgare.
