Karachi, 070921 (IPS) – Så länge som Hatal Bibi kan minnas har det faktum att även kvinnor behöver uträtta sina behov ibland, och att hennes mensskydd behöver tvättas, inneburit att hon och hennes vänner tvingats ödsla många timmar på att gå långa sträckor för att få lite privat utrymme. Men nu är det slut på det.
Hatal Bibi är 50 år och bor i byn Ahmed Khaskheli i Sindh-provinsen i Pakistan, tillsammans med sin man och tre döttrar. Med stöd av jordbruks- och skogsarbetarorganisationen i Sindh, Safwco, har familjen och deras grannar nyligen byggt inomhusdass, och Bibi kan inte nog prisa Safwcos arbete.
– Det är en ren lyx! säger hon.
Bibis granne Sadori och hennes två tonårsdöttrar beskriver livfullt hur de skötte sina behov innan de byggde dassen.
– Vi kvinnor brukade gå långt för att hitta en gemensam plats, helst en som var omgärdad av taggbuskar och därmed skyddad från männens snokande ögon. Vi började med att gräva ett litet dike, och sedan, när vi gjort vad vi skulle, grävde vi igen det. Det brukade alltid stinka på de här ställena, och flugorna svärmade. Under regnsäsongen var det värst. Och om man inte var försiktig fick man skit på fötterna, säger Sadori.
Safwco har hjälpt till att bygga sammanlagt 289 dass i åtta byar. Varje dass kostar motsvarande 775 kronor, och hushållen har bidragit med motsvarande 155 kronor vardera, vilket är 20 procent av kostnaden.
Safwco började sina insatser i byarna 1987, och de har visat lokalbefolkningen att förbättrad levnadsstandard inte alltid behöver innebära enorma kostnader. Man har bland annat byggt öppna dräneringssystem, och på tur stod att stenlägga de dammiga stigarna. Men kvinnorna krävde toaletter. På männens listor hade dassen av någon anledning låg prioritet, och därför upplever männen i byarna generellt att dassbyggandet mest handlar om att gå kvinnorna till mötes. Få tycks vara medvetna om hygienens betydelse för folkhälsa och utveckling, och än mindre om att förbättrad hygien är avgörande för om Pakistan ska lyckas möta fem av de åtta millenniemål som FN satt upp för att halvera fattigdomen i världen fram till år 2015.
Ett av målen är minskad barnadödlighet. Enligt FN:s barnfond, Unicef, dör cirka 150 000 pakistanska barn varje år av uttorkning, en följd av diarré som bland annat kan orsakas av bristande hygien och smutsigt dricksvatten. Trots att tillgången till sanitära anläggningar förbättrats i södra Asien saknar två av tre personer fortfarande grundläggande sanitär utrustning. Det betyder att 900 miljoner människor fortfarande saknar tillgång till dass eller toaletter.
