Kabul, 070921 (IPS) – Talibanernas talesman Qari Yusof Ahmadi bekräftade nyligen att man är redo att inleda direkta samtal med den afghanska regeringen. Frågan är vad parterna ska förhandla om.
Beskedet från talibanerna kom efter att president Hamid Karzai förnyat sin tidigare uppmaning till samtal. Tidigare har Ahmadi hävdat att det inte kunde bli aktuellt med några samtal innan de utländska trupperna lämnat landet. Men det är alltså ett krav som nu har övergetts. Talibanernas klartecken är visserligen välkommet, men det är samtidigt viktigt att ställa sig frågan om vad diskussionerna ska handla om, och vilka resultat de kan tänkas ge. Många afghaner undrar om samtalen ska handla om situationen i landet i stort, eller bara begränsas till att behandla förhållandena i Afghanistans södra delar. En annan fråga är om målsättningen är att nå fram till en varaktig fred, eller om det bara handlar om att parterna vill köpa sig mer tid.
Befolkningen har förhoppningar om att samtalen ska ge riktiga resultat, men man vet också att situationen är mycket komplicerad, och att det kommer att krävas mycket tålamod från båda sidor. En annan viktig fråga gäller hur det internationella samfundet kommer att ställa sig. Det gäller i synnerhet USA, som invaderade detta land med en mycket specifik målsättning – att hämnas på dem som genomförde terrorattentaten den elfte september, och också på dem som gav skydd till förövarna – talibanerna. Trots inbjudningarna till samtal så strider båda sidor aktivt mot varandra. Ingen av de stridande parterna har heller ställt några krav på att en vapenvila ska föregå samtalen, vilket är märkligt.
När talibanerna störtades och al-Qaidas anhängare drevs bort i slutet av 2001 så välkomnades detta av de flesta afghaner. Men de senare militära offensiverna mot rebellerna, och det lidande och de dödsfall som striderna förorsakat bland den civila befolkningen, har med tiden alltmer retat upp lokalbefolkningen. Att civilbefolkningen drabbats hårt av att ha hamnat i korselden har även undergrävt den afghanska regeringens trovärdighet, liksom dess allierade i “kriget mot terrorismen”. Om regeringen genomför samtalen med talibanerna, och dessutom når fram till några överenskommelser, så skulle det onekligen förändra det politiska läget i landet. Men det skulle också kunna leda till en ännu sämre relation mellan regeringen och anhängarna till Norra alliansen, den gruppering som med USA:s hjälp bidrog till att störta talibanerna från makten.
Frågan om huruvida det är rätt att förhandla med talibanerna är just nu mycket hett debatterad i de afghanska medierna och i politiska kretsar. Vissa medlemmar av landets parlament menar att om man ska kunna förbättra säkerheten i landet så krävs det att talibanerna får komma till tals. En annan fråga gäller vilka av talibanerna som kan tänkas delta i samtalen. Frågan är om en majoritet av deras ledare kommer att sätta sig vid samtalsbordet, eller om bara ett fåtal personer som är missnöjda med gruppens kopplingar till al-Qaida är beredda att delta.
De så kallade moderata talibanerna, som bland andra representeras av deras tidigare utrikesminister Maulawi Wakil Ahmad Mutawakil och den tidigare Pakistan-ambassadören Mullah Abdul Salam Zaif, har uppmanat regeringen och det internationella samfundet att börja förhandla med talibanerna. Detta eftersom striderna annars bara kommer att fortsätta samtidigt som de mer extrema talibanledarna växer sig starkare, varpå några förhandlingar kanske inte längre är möjliga. Det är troligt att de mer hårdföra talibanledarna, som har starka band till al-Qaida, är motståndare till att föra samtal med regeringen och dess internationella allierade. Frågan är hur stark den gruppen är, och i vilken mån de styr talibanernas krigspolitik. Innan man vet mer om dessa maktförhållanden är det svårt att veta vilken strategi som bör användas. Skulle det visa sig att de lokala befälhavarna till stora delar agerar oberoende och utan direkt koppling till al-Qaida så är möjligheterna att uppnå framgångar i samtalen sannolikt betydligt större.
