San Francisco, 070913 (IPS) – Den som gick in på tatueringsstudion Alien Art, belägen alldeles utanför militärbasen Camp Lejeune i Jacksonville, North Carolina, för fyra år sedan, möttes av högljudd rockmusik. Men det passar inte längre soldaternas humör. Nu arbetar tatuerarna under tystnad.
April Somdahl, delägare i Alien Art, säger att kundernas smak har förändrats sedan president George W. Bush beordrade invasionen av Irak i mars 2003.
– När kriget stod för dörren var de mest populära tatueringarna örnar och amerikanska flaggor. Folk kom in hela tiden, och alla bara sa “jag måste ha min flagga!”. Ett år efter att kriget var ett faktum noterade Somdahl en ny trend bland marinkårsoldaterna – de ville ha information från sina id-brickor tatuerade på sina kroppar, och sa att det var för att de skulle kunna identifieras när de hittades döda. – Vi hade ungefär ett år av sådana tatueringar, men sedan gick det över. Nu har det istället kommit en våg av anhöriga som vill ha minnestatueringar. Änkor, mammor och pappor i 50-årsåldern… Många säger “jag trodde aldrig att jag skulle tatuera mig, men den här skaffar jag för att minnas min son”.
Det är på grund av den här förändringen i kundernas humör som Somdahl och hennes kollegor inte längre spelar hög musik när de tatuerar.
– Stämningen har dött, säger hon. – Våra anställda påverkas också mycket av att tatuera in bilder av fallna hjältar och döda vänner, det är svårt för dem och gör dem nedslagna. Tatueringarna är inte längre något kul eller dekorativt, utan en symbol för känslor och ett sätt att handskas med krigsupplevelserna.
Somdahl själv har också haft ett dödsfall i sin familj. Den 20 april sköt Somdahls yngre bror, sergeant Brian Jason Rand, sig själv till döds utanför Fort Campbell, Kentucky. Han var 27 år gammal och lämnade efter sig sin fru, som hade en liten dotter från en tidigare relation och var gravid med parets första gemensamma barn.
Somdahl berättar att hennes bror var i Irak i två omgångar – han kom hem efter sin andra den 2 januari 2007 – och att det var uppenbart redan efter hans första vända att han var känslomässigt förstörd. – Han kunde säga saker som “April, jag har fruktansvärda mardrömmar”. Han berättade om döda irakier, om att deras andar jagade honom och sa åt honom att göra saker, drömmar som blev läskigare och läskigare, säger hon.
Brian Jason Rand anmälde till militären att han hade stridsrelaterade mardrömmar och led av depression och humörsvängningar. Också hans familj vände sig till armén för att söka hjälp för hans räkning. Men istället för att få vård skickades Brian tillbaka till Irak en andra gång. I augusti släppte den amerikanska militären en självmordsrapport för 2006. Den visade att antalet självmord bland soldater var fler än på 26 år, och att det fanns ett samband mellan självmordsförsök och antalet dagar som personen deltagit i krigsinsatserna i Irak, Afghanistan och intilliggande länder. Samma mönster gällde för dem som inte bara försökt, utan lyckats begå självmord.
Armén har bekräftat 99 självmord bland tjänstgörande soldater under 2006, jämfört med 88 året innan.
