Jerusalem, 070702 (IPS) – Israels premiärminister Ehud Olmerts tillkännagivande vid toppmötet i Sharm el-Sheik i förra veckan – att han planerar att släppa 250 Fatah-fångar som sitter fängslade i Israel – kom som en överraskning för de närvarande ledarna och media.
Olmert sa också att Israel “inte är likgiltigt inför palestiniernas smärta” och att han “genom ömsesidig förståelse, kompromisser och försoning” hoppas att lidandet ska få ett slut. Men de vackra orden och utspelet om frisläppandet av fångarna räcker sannolikt inte för att göra årets möte i den egyptiska kustorten mer produktivt än tidigare års.
År 1996, efter att en rad Hamas-attentat i israeliska städer dödat 60 personer på mindre än två veckor, mötte en mängd världsledare den förre israeliske premiärministern Shimon Peres och Palestinas ledare Yassir Arafat – vald till president samma år, i vad det internationella samfundet betecknade som demokratiska val – i Sharm el-Sheik för främja fredsprocessen i Mellanöstern. År 2000 träffades ledarna igen på samma plats, då med dåvarande premiärministern i Israel Ehud Barak. Och i början av 2005 än en gång, då med Ariel Sharon som israelisk premiärminister. Resultaten av toppmötena har dock hittills varit magra. Förhoppningen om att dagen snart ska komma då framgångsrika förhandlingar ersätter vapen i konflikten ser fortfarande ut att vara långt ifrån att uppfyllas, efter Hamas maktövertagande i Gaza med dussintals Fatah-medlemmars död som följd samt Israels raid i Gaza i förra veckan som dödade 12 palestinier, varav tre civila. Olmerts utspel under förra veckans möte räcker sannolikt inte för att förändra den bilden. Olmerts agerande vid mötet är en del av hans strategi att, sedan den palestinske ledaren upplöst den Hamas-ledda regeringen, stärka Abbas och hans moderata Fatahrörelse och klämma åt och isolera det mer militanta Hamas.
Men för att lyckas med det, och för att göra toppmötena i Sharm el-Sheik till något mer än fototillfällen för världens ledare, kommer det att krävas mycket mer än frisläppandet av några fångar.
Ingen företrädare för Hamas närvarade vid toppmötet, och varken av Olmert, Abbas eller mötesvärden, Egyptens president Hosni Mubarak, nämnde ordet “Hamas” i sina offentliga uttalanden i samband med mötets avslutande.
Den islamiska rörelsen pockade dock på uppmärksamhet också i sin frånvaro. Bara timmar före mötets öppnande släppte Hamas en ljudupptagning med den israeliske soldaten Gilad Shalit som tagits till fånga och som Hamas vill släppa fri mot att Israel släpper de hundratals – enligt vissa källor uppemot 1 000 – palestinska fångar som i dag sitter i israeliska fängelser.
Vissa i Israel såg offentliggörandet av ljudupptagningen som ett tecken på att Hamas blir allt mer desperata att bryta den ökande isoleringen, i synnerhet som rörelsen nu står som ensam ansvarig för Gazas 1,2 miljoner invånare. Men andra tolkade budskapet helt annorlunda: trots alla ansträngningar som gjorts för att marginalisera den islamiska rörelsen kan den inte ignoreras.
