Bagdad, 070605 (IPS) – Flera högt uppsatta politiker i Irak är sjukskrivna, och många irakier ser det som ett tydligt tecken på tillståndet för landets ledning.
I slutet av februari flögs Iraks president Jalal Talabani till grannlandet Jordanien för att få medicinsk behandling. Rapporterna om hans tillstånd var motsägelsefulla – källor i Amman och Talabanis medarbetare i Bagdad sa att den 73-årige Talabani hade drabbats av en stroke, medan hans son i en tv-intervju uppgav att han var utmattad eller utbränd.
Samtidigt har den shiitiske ledaren Abdul Azizi al-Hakim, som leder Iraks största shiitiska parti SIIC, nyligen anlänt i Iran. Där ska han få behandling för den lungcancer som konstaterades vid ett sjukhus i den amerikanska delstaten Texas.
Al-Hakims sjukdom kan skapa oreda inom SIIC, som den amerikanska administrationen litar till för att få igenom ny lagstiftning – i synnerhet den nya irakiska oljelagen.
Många irakier tolkar ledarnas besvär som mer än bara fysiska.
– Det är en sjuk regering redan från början, och dessa människors frånvaro visar hur omfattande kaoset i Irak är, säger Waleed Zaidi, en politisk bedömare i Bagdad.
– Vad som är sant i ryktena är mindre viktigt än faktumet att alla som ska leda landet till stabilitet är utomlands av olika anledningar. Om man tittar närmare på den politiska scenen i Irak så finns det ingen som verkligen arbetar för att förbättra situationen.
Iraks parlament har inte heller fungerat som det ska. Kaoset i mötessalen speglar de enorma klyftorna mellan intressegrupper i samhället utanför.
– Om man ska säga sanningen så måste man medge att vi inte gör mycket för de som röstade på oss i hopp om att vi skulle förbättra deras levnadssituation, säger en ledamot i parlamentet som har bett om att få vara anonym.
-Vi har våra anledningar till att vi inte kan tjäna väljarna. Det är allt ifrån svårigheten att nå parlamentsbyggnaden till de dagliga hoten mot våra liv, både i och utanför den så kallade gröna zonen, säger han.
Under det senaste året har allt fler irakier börjat se den irakiska regeringen som USA:s redskap.
– Den amerikanska administrationen blev väldigt arg när Iraks parlament beslutade att ta semester under två månader på sommaren. De har ännu inte beslutat sig för om de ska lyda administrationens begäran om att ge upp semestern för att kunna anta “avgörande lagstiftning”, men vi vet att de i slutänden kommer att lyssna på sina amerikanska herrar, säger den 34-årige juristen Alaa Abdul-Rahman från Bagdad.
Under krisen har det uppstått en mängd fräna skämt om de irakiska ledarna, och ingen försöker dölja sin frustration. – Det var en allvarlig risk vi tog när vi gick och röstade på dem i hopp om att saker och ting skulle bli bättre, men vår situation blir bara värre och värre, säger den 65-årige taxichauffören Mansoor Malalla från Shula, norr om Bagdad.
– De plockade bara på sig så mycket dollar de kunde få tag i, och lämnade oss som enkla mål för mördarskvadroner och bilbomber.
Andra irakier uttrycker liknande känslor. Läraren Sultan Kathum från Hilla, som ofta besöker Bagdad i sitt frivilligarbete som människorättsaktivist, säger att irakierna nu känner att de inte har någon regering.
– Den frånvarande säkerheten, förödmjukelsen, fattigdomen och bristen på oumbärlig samhällsservice… Irak tycks ha gått tillbaka till en tid då det bara var stamledare och präster som kunde lösa vissa av folkets problem, säger Sultan Kathum.
Vissa irakier som IPS har intervjuat litade inte på de anledningar som Talabani och al-Hakim har uppgett till att de har lämnat landet. – Jag tror att Talabani och al-Hakim flydde landet efter att de hade plundrat det tillsammans med sina släktingar och tjänare. Jag skulle göra samma sak om jag var de. Varför skulle man stanna på ett sjunkande skepp när man har en livbåt av guld?, säger Ali Abbas från Sadr-staden i Bagdad. Källor inne i den gröna zonen, där den irakiska regeringen har sitt högkvarter, beräknar att andelen parlamentsledamöter och regeringsanställda som går till sina arbeten kan ligga på mindre än 50 procent. – Mer än hälften av parlamentsledamöterna, ministrarna och de högre tjänstemännen är på semester, sjukskrivna eller är på uppdrag utomlands, säger en regeringstjänsteman som begär att få vara anonym.
– Det är vanligt nu att de tillbringar mer tid utomlands än på sina kontor. Den största anledningen till det är att de fruktar att bli angripna i Irak.
