Brooklin, 070601 (IPS) – Att bygga en thailändsk räkodling på mark där det tidigare stod mangroveträd kan ge en avkastning på motsvarande över 50 000 kronor per hektar. Men skogsskövlingen och utsläppen från odlingen orsakar samtidigt ekologiska förluster som motsvarar mer än det fyrdubbla beloppet.
Experter menar att många av de ledande biståndsorganen och beslutsfattarna inte förstått att den typen av rovdrift för kortsiktiga vinster kan leda till ett Enron-liknande sammanbrott för “AB Jorden”.
Till exempel skulle Världsbanken och andra utvecklingsorgan mycket väl låna ut pengar till en räkodlare som vill utöka sina odlingar på skogsområdet. – Fram till nu har mänskligheten utnyttjat naturresursrena för att maximera produktionen av mat, timmer, olja och mineraler på bekostnad av mark, vatten och den biologiska mångfalden, säger Janet Ranganathan, vid Washington-baserade World Resources Institute. – Vanligtvis är det bara ett fåtal människor som tjänar på den exploateringen. Ranganathan menar att detta förhållningssätt till naturen dessutom är oerhört kortsiktigt.
Sedan 1980 har nästan 35 procent av världens kustnära mangroveskogar fällts, oftast för att bereda plats för räkodlingar. I Vietnam har över 80 procent av mangroveträden längs kusten skövlats.
Tsunamikatastrofen 2004, då nästan 230 000 människor dödades, är bara ett exempel på att mangroveskogar kan skydda, eller åtminstone fungera som buffert, för människor i händelse av stormar och flodvågor. Men tyvärr tillmäts inte den “servicen” något vidare värde på marknaden, säger Ranganathan. Att skogarna dessutom fyller en viktig roll för livet i haven, eller som skydd för korallreven, tillmäts heller ingen större roll på marknaden. Detta trots att fiskerierna har behov av den hjälpen.
Naturens tjänsteutövning, som är lika verklig som vilken räksallad som helst, ges helt enkelt ingen plats i det styrande ekonomiska systemet. – Studier visar att räkodlingarna i södra Thailand har en livstid på endast fem år. Om vi värdesatte ekosystemen på rätt sätt skulle utvecklingsbesluten se annorlunda ut, säger Ranganathan.
Efter fem år har vattnen blivit för förorenade för att man ska kunna odla mer räkor. Då flyttas verksamheten vanligtvis en bit bort längs kusten. Ofta får odlarna subventioner i olika former för att kunna flytta sina odlingar, ibland till och med biståndspengar. Ranganathan menar att det visserligen är svårt att kvantifiera i pengar hur mycket delar av ett ekosystem och dess tjänster är värda, men noggranna uträkningar har visat att det går.
Myndigheterna i New York City insåg detta i slutet av 1980-talet, då man istället för att satsa på en enorm vattenreningsanläggning valde att skydda sina vattenkällor och skogarna där omkring bättre. Resultatet blev att staden sparade motsvarande minst fem miljarder dollar. Och då har man ändå inte tagit i beaktande det stora mervärdet det skyddade området bidrar med. Men tyvärr är detta exempel alldeles för ovanligt, vilket också framkommer i Millennium Ecosystem Assessment, som är en slags global ekologisk balansräkning. År 2005 visade denna att 15 av världens 24 ekosystem överutnyttjas. I företagsstermer skulle detta motsvara att nästan två tredjedelar av “företagets” 24 avdelningar går back, medan enbart fyra är vinstgivande. Resterande fem visade olika resultat i olika regioner. Det är med andra ord uppenbart att “AB Jorden” befinner sig i en mycket allvarlig situation.
Förbättrad och modernare teknik kommer inte att räcka för att rädda jordens naturkapital, säger Eugene Rosa, professor med inriktning på miljöfrågor och naturresurser vid Washington State University. Rosas forskning visar att det inte är möjligt på grund av den rådande konsumtionen, och kommande befolkningsökningar. – Detta är egentligen inte något förvånande resultat, men det har varit få diskussioner om befolkningsfrågor och konsumtionsmönster, säger han.
Livstilen bland Nordamerikas och Europas befolkningar är helt enkelt inte hållbar, menar Rosa. Andra analyser har visat att det skulle krävas ytterligare fyra eller fem jordklot om alla människor på jorden levde på samma sätt som genomsnittsamerikanen. I en rapport skriver World Resources Institute att det är en enorm uppgift att försöka få “AB Jorden” på fötter igen. Det kommer att krävas nya metoder för att sköta dess värdefulla och minskande tillgångar, “som allt liv är beroende av”.
Frågan är om mänskligheten är redo och villig att anpassa sig till de avgörande förändringar som kommer att krävas.
