Harare, 070416 (IPS) – 6-åriga Chippy Ncube skyndande sig hem för att meddela att hon var bäst i klassen när terminen nyligen avslutades i Zimbabwe. Chippy har all rätt att vara stolt – det kostar mer än studieiver och begåvning att bli bra i skolan i detta land vars utbildningsväsen är extremt pressat.
Chippys föräldrar har inte råd att betala för bussen till skolan så hon tvingas gå till fots. Och med sig har hon numera inte bara skolböcker utan även en stol. Styrelsen för hennes skola, Blackstone Primary School i Harare, har bett elevernas föräldrar att skicka med sin barn stolar. Skolan har inte längre råd med möbler på grund av hyperinflationen i landet som ligger på över 1 000 procent. Och Blackstone Primary School är långt ifrån den enda skolan i landet som bett föräldrar att bidra med möbler.
Zimbabwes skolsystem var ett av de bästa i hela Afrika under 1980-talet. Efter landets självständighet 1980 satsade regeringen på utbildning för alla i blandade skolor, före självständigheten var skolorna segregerade. Man byggde nya skolor och bibliotek och erbjöd utbildningsmateriel. Men på grund av den politiska och ekonomiska krisen har statens bidrag till skolorna minskat samtidigt som det finns ett tak på de avgifter skolorna får ta ut och många föräldrar inte har råd med ens låga avgifter. Det har lett till att skolorna saknar allt från möbler till skolböcker och toalettpapper.
Lärarna har också drabbats av krisen. Stress och otillfredsställande arbetssituation i kombination med låga löner har fått många att sluta. Och en del av de som jobbar kvar tvingas försöka dryga ut lönen genom att exempelvis sälja mat och andra varor på skolorna. – Utbildningen i Zimbabwe är i dåligt skick. Standarden har sjunkit alarmerade mycket jämfört med för tio år sedan. På grund av den hårda ekonomiska verkligheten säljer lärarna nu godis och stickade tröjor i tillägg till att undervisa säger den oroade föräldern Farai Mpofu. – Utbildningssektorn tappar kvalificerade lärare till grannländer tillägger Mpofu. Lågstadieläraren Alice Muchine menar att landets grundläggande utbildning har nått botten.
– Vi är på nollpunkten. Vi har inga resurser. Vi behöver skolböcker för att lära barnen att läsa. Vi saknar kursplaner och har inga kritor eller någonting, klagar Muchine.
– De flesta föräldrar har inte längre råd att betala avgifterna för barnen, tillägger hon. Det finns ett regeringsprogram som betalar avgiften för föräldralösa barn men det är begränsat till tio elever per skola och omfattar bara avgiften – inte kostnader för böcker och annat material, berättar hon. Studenten Tariro Shindi bekräftar bilden av den undermåliga studiemiljön.
– Det finns bara ett fåtal skolböcker, en bok delas av fyra elever. Eleverna sitter på golvet. Lärarna uteblir ofta och om studenterna inte kommer så ställs inga frågor, säger Shindi.
Förra året lanserade FN en nationell utbildningsplan för flickor för att hjälpa Zimbabwe att klara de utbildningsmål som ingår i FN:s millenniemål. FN har också stöttat landets utbildningsdepartement och ickestatliga organisationer med kampanjen “tillbaka till skolan” som inleddes förra året. Kampanjen inleddes för att locka tillbaka de elever som slutade gå till skolan efter regeringens hårt kritiserade “uppstädningskampanj” som kallades Operation Murambatsvina.
Under kampanjen revs flera kåkstäder främst i och omkring huvudstaden Harare och hundratusentals människor blev hemlösa. Enligt en FN-rapport om konsekvenserna av operationen drabbades omkring 700 000 människor direkt av aktionen som fick “oerhörda humanitära konsekvenser”.
Före kampanjen uppskattade FN:s barnfond Unicef att andelen barn i lågstadieåldern som gick i skolan hade ökat från 92 procent år 2000 till 96 procent år 2004. Och den senaste statistiken från en Unicef-ledd studie av följderna av Operation Murambatsvina över barns skolgång visar att 90 procent av de barn som påverkades av operationen fortfarande går i skolan – trots att många tvingats flytta och byta skola. – Zimbabwierna gör många uppoffringar så att deras barn ska kunna fortsätta gå i skolan, säger Unicef:s representant i Zimbabwe, doktor Festo Kavishe.
