Belgrad, 070222 (IPS) – Nationalistiska serber som på politiska och historiska grunder har motsatt sig självständighet för Kosovo hävdar nu också att det finns ekonomiska hinder. Serberna menar att Kosovo ska betala tillbaka de pengar som Serbien enligt dem under alla år har lagt på att bygga upp provinsen.
Som dessa serber ser det har de betalat för Kosovos utveckling, och därför kan provinsen – där cirka 90 000 serber och två miljoner albaner bor, varav nästan hälften är arbetslösa enligt FN:s statistik – inte bara stoppa Serbiens pengar i fickan och gå. Förhandlingarna om Kosovos framtida status, som hittills mest har handlat om politiska och historiska frågor, har pågått i cirka ett år. En ny förhandlingsrunda hölls i Wien på onsdagen, och FN:s säkerhetsråd väntas göra en sista översyn senare i vår.
Den albanska delen av befolkningen vill att Kosovo ska bli självständigt, men regeringen i Belgrad kämpar för att behålla Kosovo inom Serbien.
Provinsen Kosovo är mycket fattig. Bruttonationalprodukten per capita motsvarar omkring 9 000 svenska kronor, vilket är Balkans lägsta och reflekterar årtionden av försummelser från regeringshåll. Gruvnäringen och den industriella produktionen formligen kollapsade efter år 1989, då Belgrad upphävde den breda autonomi som provinsen tidigare haft och införde direkt regeringsstyre. En stor del av den albanska arbetsstyrkan fick helt enkelt sparken. Elproduktionen har fortfarande inte nått upp till de nivåer som var normala före 1980-talet, och delar av Kosovo kan vara utan el i upp till åtta timmar om dagen.
– Det är svårt att säga när Kosovo kan bära sig ekonomiskt med tanke på de problem provinsen har i dag, säger Ivan Ahel, en av de få opartiska Kosovoexperterna i Serbien.
– Men att frigöra sig från Serbien skulle öppna en väg mot europeisk integration, vilket ju är hela regionens långsiktiga mål, och innebära en möjlighet till framsteg.
Men regeringen och serbisk media har istället iscensatt en kampanj i syfte att bevisa att infrastruktur och annan egendom i Kosovo tillhör Serbien. Ett argument som ofta har förts fram är att “Serbien har investerat över 30 miljarder amerikanska dollar i Kosovo sedan andra världskriget”.
Men det är inte sant, säger den ledande ekonomianalytikern Misa Brkic till IPS. – Alla republikerna i forna Jugoslavien tvingades bidra med pengar till Fonden för underutvecklade regioner. Ingen av republikerna kräver att få tillbaka sina tillgångar. Tiderna har förändrats och livet gått vidare, säger han.
Forna Jugoslavien föll sönder i de krig som under 1990-talet skördade mer än 100 000 liv och ledde fram till bildandet av sex nya stater: Bosnien, Kroatien, Makedonien, Serbien och Slovenien. Kosovo, som fortfarande officiellt är en del av Serbien, kommer med största sannolikhet också att uppnå självständighet.
– Om jag hade varit Serbiens premiärminister skulle jag besöka Pristina (Kosovos huvudstad) nu och etablera ekonomiskt samarbete som kan gynna båda parter. Men istället behåller Serbien en gränskontroll gentemot Kosovo som gör muren mer ogenomtränglig än den mellan forna Öst- och Västtyskland, säger Misa Brkic.
FN har administrerat provinsen sedan Nato bombade Serbien år 1999 till följd av republikens repressiva politik gentemot den albanska befolkningen. De privatiseringsförsök som pågått sedan år 2003 sker under överinsyn av FN och omfattar än så länge bara cirka 300 företag och institutioner. FN:s särskilde representant för Kosovo, Joachim Ruecker, har sagt till lokal media att provinsens ekonomi “för första gången växt med nästan fem procent under förra året”, en utveckling som enligt honom till största delen drivits på av den privata sektorn. Ruecker sa dock samtidigt också att denna tillväxt inte räckt för att minska arbetslösheten.
Serbiens ekonomichef för Kosovofrågor, Nenad Popovic, säger dock att utförsäljningen av egendom i Kosovo varit “hastig och till en bråkdel av det egentliga priset”. Och serbiska medier har rapporterat att försäljningen inte nämnvärt har stärkt Kosovos budget och att den dessutom ska ha varit “mono-etnisk”: “Allt gick till reapriser till de etniska albanerna, helt utan hänsyn till de tidigare serbiska investeringarna”, skrev den regeringstrogna dagstidningen Politika.
FN:s Kosovokontor Unosek har föreslagit en lösning på de motstridiga egendomskraven i ett utkast till hur provinsens ekonomi ska organiseras, som bland annat innehåller riktlinjer för eventuella framtida medlemskap i internationella finansinstitutioner och hur minoriteternas (serbernas, romernas med fleras) egendomsrätt ska skyddas.
I Unoseks förslag ingår också en kommentar till de forna jugoslaviska republikernas utlandsskulder. Kosovos skuld uppgår enligt FN till motsvarande 1,4 miljarder dollar.
Trots Unosek-dokumentet hävdar serbisk media att FN är berett att “ge bort Kosovo gratis”. Ett vanligt samtalsämne i Serbien är just nu att Serbien “rånas” av det internationella samfundet. Det som serberna menar håller på att “ges bort” är bland annat posten, järnvägen och tågtrafiken, elnätet, flygplatsen i Pristina, åkermark och skogar – egendomar som enligt Politika “till 58 procent tillhör Serbien”.
Innan förhandlingarna om Kosovos framtida status inleddes beräknades Serbiens egendomar i provinsen vara värda cirka 250 miljoner dollar.
