Santiago, 070207 (IPS) – Den chilenska regeringen vill utveckla den inhemska biobränsleindustrin för att uppnå ett större mått av energimässigt oberoende. Miljöorganisationer och andra ickestatliga aktörer stödjer planerna, men ställer också krav på att produktionen inte hotar hållbar utveckling på andra områden.
För närvarande är Chile tungt beroende av utländsk energi. 72 procent av det bränsle landet använder importeras, i form av olja, gas och kol.
För drygt två år sedan beslutade den argentinska regeringen att minska exporten av naturgas till Chile och samtidigt att höja priserna på gasen, vilket var avgörande för Chiles beslut att på allvar satsa på att utveckla alternativa energikällor. Förra året skapades en rådgivande energikommission, med representanter från offentlig verksamhet, företag, akademiker, jordbrukare och miljöorganisationer. Den 19 januari släppte de en rapport, i vilken två grundläggande förutsättningar rekommenderades: att användandet av de biobränslen som ska utvecklas blir skattebefriat, och att det blir obligatoriskt enligt lag, så att efterfrågan säkras redan i inledningsskedet.
Enligt regeringens preliminära beräkningar finns 170 000 hektar mark i Chile där råmaterial till biobränslen som biodiesel och etanol skulle kunna produceras. Dessa tillverkas av råmaterial från jord- och skogsbruk, såsom sockerrör, rödbetor, örtväxter, oljerika sädesslag som raps, jordbruksavfall, visst skräp och gödsel.
Ickestatliga organisationer som Stiftelsen för hållbar utveckling, FSS, och Enhetsrörelsen för bönder och ursprungsfolk, Mucech – båda medlemmar i den rådgivande kommissionen – påtalar att de bara stödjer utvecklingen av biobränslen om den tar hänsyn till hållbar utveckling på andra områden.
– Alla i kommissionen anser att biobränslesatsningen är bra, men alla har också sina särskilda krav, säger ordföranden för FSS, María Isabel Manzur. Hon uppger att FSS kommer att stödja inhemsk biodiesel- och etanolproduktion bara om den inte hotar matproduktionen i landet.
– Planteringen av skog och säd för energiproduktion får heller inte hota urskogen, eller leda till att markägandet koncentreras och att arbetare på landsbygden tvingas flytta. Dessutom måste vattenresurserna i landet skyddas så att inte en för stor andel går till biobränsleproduktionen. Och det är viktigt att produktionen går till inhemska behov, inte till export, säger María Isabel Manzur. Mucechs ordförande i Chile, Omar Jofré, hoppas att landets många småskaliga bönder ska kunna gagnas av biobränsleindustrin. 85 procent av Chiles jordbruk drivs av små familjeföretag. 278 000 familjer, totalt 1,2 miljoner människor, tjänar sitt uppehälle på detta sätt, enligt Jofré.
– Om vi deltar i den här utvecklingen tror vi att småböndernas inkomster och livskvalitet kan öka. Vi kommer att få tillgång till teknologi, och utvecklingen i de här jordbruksområdena kommer att gå framåt, säger Omar Jofré.
Men detta hänger på att alla inblandade bjuds in att delta i utvecklingen – producenter, tillverkare, försäljare och konsumenter, menar han. Subventioner och andra incitament kommer också att krävas, precis som fallet varit i länder som Brasilien, enligt Mucech.
Det finns också de som motsätter sig regeringens energiplaner av andra skäl. Jorge Rodríguez Grossi, tidigare ekonomi- och energiminister i Ricardo Lagos regering, som hade makten mellan åren 2000 och 2006, tycker att förslaget tvingar fram användandet av biobränslen, vilket han är emot av princip. Bara om det är ekonomiskt lönsamt att använda sådana kan han stödja regeringens planer, har han sagt.
Regeringen har genomfört flera studier om möjligheten att göra etanol av vete, havre, majs, potatis och rödbetor, och biodiesel av oljerika växter som solros och raps, och djurfett. Den har också föreslagit urskog, som enligt regeringen är underanvänd, för biobränsleändamål.
Jordbruksminister Álvaro Rojas har tillkännagett att biobränslen sannolikt kommer att driva fordon “i viss utsträckning” år 2010. Målet är att fem procent av Chiles totala energikonsumtion ska täckas av bioenergi. Marknaden kommer att avgöra vilket som blir störst, etanol eller biodiesel, enligt Rojas.
Förutom att Chiles biobränsleindustri skulle kunna göra landet mer oberoende skulle de förnyelsebara energikällorna, som är mindre förorenande än fossila bränslen, gynna miljön. Bland annat förväntar man sig att luften i huvudstaden avsevärt skulle förbättras.
Den stora frågan för hur riktlinjerna för framtidens biobränslepolitik ska formuleras, och som också kommissionen ställer, är dock: hur mycket är samhället villigt att betala för de fördelar biobränslet väntas ge?
