Buenos Aires, 070206 (IPS) – En tidigare chef inom den argentinska sjömilitären har erkänt att han under militärdiktaturen undertecknade order om att oppositionella skulle avrättas genom att kastas levande i havet från flygplan.
Den nu pensionerade viceamiralen Luis María Mendía erkände i förra veckan inför en domstol sitt ansvar för de ökända så kallade “dödsflygningar” som förekom under diktaturåren mellan 1976 och 1983.
Människorättsorganisationer bedömer att upp till 30 000 vänsteraktivister och andra försvann spårlöst under militärjuntans tid vid makten.
Mendía sattes i förra året under husarrest, bland annat anklagad för brott som begicks vid landets mest ökända tortyrcenter under diktaturåren, marinens mekanikerskola Esma. Av de uppskattningsvis fem tusen fångar som fördes till Esma har de flesta sedan dess aldrig setts i livet igen.
1995 chockade den tidigare marinkaptenen Adolfo Scilingo världen då han i en bok erkände att fångar från Esma levande kastats ut i havet från flygplan. Enligt Scilingo kallade Mendía 1975 samman alla officerare inom flottan för att informera om planerna att “förinta opatriotiska statsfiender”.
Mendía ska vid mötet, där 900 officerare deltog, ha berättat om att till skydd för den “västliga, kristna ideologin” skulle inte bara tortyr användas, utan också avrättningar genom att “levande men drogade” fångar skulle kastas i havet från flygplan.
Mendía åtalades redan för två decennier sedan, tillsammans med andra höga militärer och juntamedlemmar, för människorättsbrott som begåtts vid Esma. Men han gavs sedan amnesti 1989 av den dåvarande presidenten Carlos Menem. Lägre uppsatta militärer kunde undgå åtal genom de två amnestilagar som infördes redan 1986 och 1987.
Men år 2005 slopades amnestilagarna, vilket ledde till att gamla åtal åter kunde tas upp, däribland fall rörande Esma. Även Mendía kunde åtalas igen, denna gång med nya åtalspunkter. – Smädelserna borde riktas mot mig, inte mot de unga officerare som troget följde mina order, sa den numera 82-årige före detta militärchefen då.
Mendía sa vidare att många av hans före detta underlydande i dag sitter gripna på helt orättfärdiga grunder. Enligt honom utkämpade de lägre befälen under åtta års tid en kamp mot statsfiender och terroristorganisationer med “mod” och “hjältedom”.
– Och aldrig gick de utöver de order de fått från sina överlydande, som de troget följde, sa han.
När Scilingos vittnesmål publicerades i en bok skriven av journalisten Horacio Verbitsky 1995, valde dock Mendía inte att bryta tystnaden.
Efter att amnestilagarna slopades och åtal åter kunde väckas har en del av de högre militärer som arbetade för diktaturen ändrat strategi i syfte att försöka fria sina underlydande som på senare tid gripits och åtalats.
Enrique Fukman, som överlevde fångenskapen på Esma, menar att Mendías vittnesmål bevisar något viktigt.
– Vi har alltid hävdat att det inte handlade om några excesser utan att det var order från högre ort som utfördes. Men de är alla skyldiga, åtalen kan inte bara riktas mot de högst ansvariga, säger han. Fukman fördes bort i Buenos Aires i november 1978 och satt sedan fången på Esma fram till februari 1980. För IPS berättar han att en dag i januari 1979 fördes runt 40 av de fångar som satt i de celler där alla fångar hade huvor bort, för att tas med på “dödsflygningar”.

