Mahala el-Kobra, 061218 (IPS) – Över 20 000 egyptiska textilarbetare har vunnit en sällsynt seger. Med en massiv strejk och fem dagars protester tvingade de företagsledningen och regeringen att backa från besparingskrav och gå med på att betala ut arbetarnas utlovade lönebonusar.
Fackliga ledare säger att triumfen blåst liv i landets avsomnade arbetarrörelse, som försvagats av president Hosni Mubaraks regering. Den senaste strejken i Mahala el-Kobra var år 1988.
Gnistan som tände arbetarna på det statligt ägda textilföretaget Ghazl al-Mahala var företagsledningens beslut att hålla inne lönebonusar som regeringen utlovat. Tusentals arbetare gick under förra helgen ut på gatorna och demonstrerade i protest.
Ledningen försvarade beslutet och menade att det var ett sätt att minska företagets utgifter. Bonusarna det handlade om var på 200 egyptiska pund, motsvarande cirka 250 kronor, per arbetare och år.
Tusentals arbetare svarade med massiva demonstrationer på gatorna i staden, som ligger 13 mil nordväst om Kairo. I två och en halv dag strejkade de, och de demonstrationer som inleddes under helgen slutade inte förrän efter fem dagar. Flera av företagets fabriker ockuperades. Omkring en fjärdedel av protestdeltagarna var kvinnor. Demonstranterna krävde styrelseordförandens avgång, en granskning av företagsledningen och att arbetarnas utlovade lönebonusar skulle betalas ut. De anklagade också ledningen för korruption och för orättfärdiga besparingskrav som, enligt arbetarna, bara har som syfte att göra företaget mer attraktivt för privata köpare.
Mohamed al-Kahlawi, känd för sin kamp för fackliga rättigheter, sade i flera pressuttalanden under veckan att företagets agerande kan vara upptakten till en privatisering av företaget, i enlighet med det avtal staten har med Världsbanken och internationella givare.
Den vanligtvis brutala egyptiska polisen förhöll sig passiv till det stora antalet demonstranter. Också regeringen tycktes handfallen. Under de dagar protesterna pågick valde de att inte ingripa, men tusentals soldater omringade arbetarna och de ockuperade fabrikerna.
En mängd arbetsrättsliga frågor belystes under veckan. Val till fackliga förtroendeuppdrag hölls i november, och vissa fackliga ledare anklagades för att ha “riggat valet”, sedan flera av dem gjort gemensam sak med företagsledningen.
Regeringen och polisen anklagades för bedrägeri i syfte att utestänga kandidater från Muslimska brödraskapet, som är landets största politiska organisation, ur det fackliga valet.
Arbetarna berättade också om arbetsrättsliga kränkningar, enorma lönegap mellan dem “på golvet” och ledningsgruppen, tvångsarbete på helgdagar och sviktande hälsa till följd av dålig arbetsmiljö. Revolten har legat och pyrt länge, menade de.
– Ångorna och röken i fabriken har satt sig i mina lungor. Jag har fått astma. Och nu ville de beröva oss den betalning vi har rätt till. Det finns gränser för hur mycket tålamod vi har, säger trebarnspappan Saeed Abdallah.
– Det var bara Gud som räddade oss och företaget från undergången, på grund av den nivå av ilska de pressat oss till. Ledningen påstår att vi strejkade för att vi är infiltrerade av det muslimska brödraskapet. De skyller alltid på dem, och bortser från sina egna handlingar. Men det finns inga medlemmar från brödraskapet kvar bland oss, för alla greps inför de fackliga valen. Protesterna var inte organiserade, men de var bättre än en våldsexplosion, säger Ayman Taha, som arbetar på säljavdelningen på Ghazl al-Mahala. – Vi gick ut i strejk för att vi inte kunde stå ut längre. Vi producerar mycket, men får väldigt lite tillbaka. Våra löner är nu så låga att vi inte ens kan köpa de kläder vi tillverkar, säger textilarbetaren Sameh Hassan.
Även om strejken och demonstrationerna inte fick företagsledningen att tillmötesgå arbetarna på alla punkter vann de en delseger. Regeringen och ledningen backade och gick med på att betala ut lönebonusarna i sin helhet, och lovade att ta itu med de övriga klagomålen i tur och ordning. – När kaoset var över fick vi arbetare en helt annan behandling än innan, säger en anställd som arbetat för företaget under många år, och som vill vara anonym.
– Jag deltog inte i strejken, men jag fick det jag har rätt till på grund av den. Jag önskar att jag hade varit med i protesterna ända från början, säger han.
