Peking, 061025 (IPS) – Mikrofinansinstitutens framgångsrika kamp mot fattigdomen hindras i Kina av regeringens ovilja att låta det civila samhället spela en större roll i svåra samhällsfrågor. “Låt de ickestatliga organisationerna ta mer ansvar”, råder årets Nobels fredspristagare Muhammad Yunus.
Grameensbankens framgångar har hyllats över hela världen för sin uppfinningsrikedom och kamp för att minska den globala fattigdomen. Bankens grundare, ekonomen Myhammad Yunus, kommer i år att få Nobels fredspris för att han bidragit till “att skapa ekonomisk och social utveckling underifrån”.
Grameen är ett mikrokreditinstitut som grundades i Bangladesh år 1974. I dag är konceptet spritt till över 100 länder.
– Den största skillnaden mellan den kinesiska versionen av Grameen och den bangladeshiska modellen är graden av regeringsdelaktighet, sa Yunus då han en vecka efter att han fått reda på att han ska belönas med fredspriset anlände i Peking för att delta i en internationell konferens om mikrokrediter, vilken avslutades på måndagen.
– I Kina domineras banken av regeringen, men i Bangladesh är det den helt i händerna på ickestatliga organisationer.
Ungefär 300 mikrofinansprokjekt är för närvarande aktiva i Kina, men de flesta är i lite skala och når bara ett fåtal bönder i sin närhet. De större mikrokreditinstitutionerna styrs av regeringsstödda organisationer som Kinesiska kvinnofederationen och Kinesiska stiftelsen för fattigdomsminskning.
Mikrofinansinstituten tillåts låna ut pengar, men får inte låta människor spara pengar hos dem eftersom det, enligt regeringen, skulle betyda att den kinesiska riksbankens roll utmanades. Det, menar Yunus, betyder att instituten “har fått ena benet kapat innan de börjar springa”.
– Institutionerna tvingas leta överallt för att få tag på pengar att låna ut till de fattiga, sa Yunus på mikrokreditkonferensen i helgen.
Att Kinas fattiga landsbygdsbefolkning har möjligheten att dra sig upp ur fattigdomsfällan med hjälp av små lån istället för att vara beroende av statliga bidrag borde komma som en lättnad för regeringen. Trots landets snabba ekonomiska tillväxt finns en av världens största grupper av fattiga på den kinesiska landsbygden.
Minst 200 miljoner kineser lever under den fattigdomsgräns FN satt, vilket betyder att de måste klara sig på mindre än en dollar per person och dag. Över 40 procent av landets befolkning tjänar mindre än två dollar, motsvarande ungefär 16 kronor, om dagen. Mikrofinanserna är dock en stor utmaning för de kinesiska myndigheterna, som helst ser att fattigdomsbekämpningen kommer från toppen till botten och kontrolleras av staten.
Vissa kinesiska akademiker menar att mikrokrediterna inte kan hjälpa de allra fattigaste. Institut som Grameen kan bara hjälpa dem som lever över fattigdomsgränsen men strävar efter att höja sin materiella standard, anser de. – Människor som lever i extrem fattigdom behöver tillgång till socialförsäkringar. De hushållen består ofta av gamla, sjuka eller handikappade, säger Li Xiaoyun, chef för institutionen för utveckling vid Kinas jordbruksuniversitet. Trots sin skepsis mot att ickestatliga organisationer ska tillåtas spela en större social och ekonomisk roll är den kinesiska regeringen motiverad att skärpa fattigdomsbekämpningen genom att minska klyftan mellan landsbygden och städerna.
Nu i oktober fastlade det styrande kommunistpartiet en plan för att skapa “ett harmoniskt samhälle” till år 2020 – ett där välfärden fördelas jämnare och inkomstklyftan är mindre.
De kinesiska myndigheternas toppstyrda ansträngningar att minska fattigdomen har dock misslyckats med det som enligt Muhammad Yunus är avgörande: att betrakta de fattiga inte som beklagansvärda, utan som potentiellt ansvarsfulla ekonomiska aktörer som kan betala för sig och fatta sina egna beslut.
Sedan Yunus grundade Grameen har banken lånat ut nästan sex miljarder dollar till totalt sex miljoner människor, varav majoriteten kvinnor, som behövt pengar för att kunna starta småföretag. Trots att banken inte kräver någon säkerhet för att låna ut pengar till de fattiga betalar 97 procent av låntagarna tillbaka sina lån.
