Washington, 060911 (IPS) – Den som söker svaret på frågan om USA:s president George W. Bush är på väg att vinna sitt “globala krig mot terrorismen” fem år efter al-Qaidas ödesdigra terrorattacker den 11 september 2001, behöver bara titta på nyhetsrubrikerna under de senaste dagarna.
I Afghanistan, där kriget började, kämpar Nato och de amerikanska styrkorna för att hantera en talibanrörelse som är tillbaka med nya krafter. Rörelsen har dödat omkring två dussin utländska soldater sedan den 1 september. Natos amerikanska befälhavare, General James L. Jones, medgav i torsdags att alliansen genomgår en “svår period” och att den behöver 2 500 fler soldater, samt fler flygplan, för att stärka de pågående operationerna i södra Afghanistan, som till stora delar kontrolleras av talibanerna. Regeringen i grannlandet Pakistan har samtidigt gått med på att dra tillbaka sina styrkor från norra Waziristan. Därmed överlämnar man kontrollen över regionen till stammiliser som domineras av talibanernas nära allierade. Avtalet sägs innefatta att regeringen ska släppa misstänkta al-Qaida-medlemmar i utbyte mot vad som ses som en högst tveksam försäkran från miliserna om att de ska sluta med sina attacker in i Afghanistan. Det har utlöst samma debatt som efter den 11 september, kring frågan om Pakistans regim med presidenten Pervez Musharraf i spetsen är ett hinder eller en hjälp i kriget mot terrorismen.
Nyheterna från Irak, som enligt både Usama bin Ladin och George W. Bush ska ses som det viktigaste slagfältet i kriget mellan väst och militanta islamister, är knappast mer uppmuntrande.
Enligt förhoppningsfulla uttalanden av högt uppsatta regeringsföreträdare tidigare i år skulle så många som 30 000 amerikanska soldater kunna åka hem i höst om säkerheten förbättrades, men nu finns det 140 000 soldater i Irak. Det är 10 000 fler än i början av sommaren. Och på torsdagen kom en rapport från Bagdads bårhus som visar att antalet dödade under augusti bara sjönk måttligt jämfört med rekordmånaden juli, med 1 855 dödsfall. Det motsäger Pentagons påståenden om att den utökade USA-styrkan skulle ha lyckats halvera antalet dödsfall. Tillsammans med rapporterna om allt fler dödsfall i städer och byar omkring Bagdad verkar det istället bekräfta det som amerikanska militärer har sagt i flera månader – att Irak är på väg mot ett inbördeskrig, som de amerikanska styrkorna kanske kan fördröja, men inte förhindra.
Bush själv har på senare tid verkat erkänna att det går dåligt i Irak. Efter att länge ha insisterat på att landet gjorde “framsteg” på olika områden, har Bush nu lagt det ordet åt sidan då han talar om Irak. Istället fokuserar han på de potentiellt katastrofala konsekvenserna för kriget mot terrorismen om USA drar sig tillbaka.
Samtidigt pekar nya opinionsundersökningar på att Irakkriget har påverkat den muslimska opinionen på ett för USA förkrossande sätt.
“Samtidigt som slakten i Irak fortsätter blir den arabiska och muslimska världen allt mer rasande över det irakiska folkets umbäranden, och hatet mot USA når nya höjdpunkter”, skriver Alon Ben-Meir, som kommer från Israel och är professor i internationella relationer vid New York University.
Ilskan blev inte mindre av förra månadens krig mellan Israel och Hizbollah – ett krig som i förra veckan framställdes av Bush som ett krig via ombud mellan USA och Iran, och som en del av hans “krig mot terrorismen”.
Kriget lyckades inte bara göda den antiamerikanska opinionen i den muslimska världen, utan det bidrog även till att försvaga de sunnidominerade regeringar – framför allt i Saudiarabien, Egypten och Jordanien – som är USA:s enda allierade i regionen. Kriget gav Hizbollah hjältestatus och stärkte positionen för dess sponsorer, Syrien och Iran.
Många kritiker menar att ett av Bushs största strategiska misstag har varit att utöka listan över mål i kriget, från al-Qaida till Irak och andra som ses som fiender till Israel.
– I sitt sökande efter moralisk klarhet har administrationen försökt dela in Mellanöstern i goda och onda, sa ambassadören James Dobbins, som var Washingtons sändebud i förhandlingarna under och efter Afghanistankriget i ett tal vid stiftelsen New America Foundation i slutet av förra månaden.
– USA tenderar att behandla Mellanöstern-diplomatin som ett nollsummespel, där vinster för Syrien, Iran, Hizbollah och Hamas per definition är förluster för USA, och vice versa.
– Resultatet är förstås att USA alltid förlorar, för om man kräver att folk i regionen ska välja mellan Syrien, Iran, Hizbollah och Hamas å ena sidan, och USA och Israel å den andra, så kommer de alltid att välja de förstnämnda, sa Dobbins, som för närvarande arbetar med internationell säkerhet för analys- och konsultföretaget RAND Corporation.
