Rom, 060906 (IPS) – Politiker och intellektuella bekymrar sig allt mer över Italiens relationer med Turkiet. Sedan en turkisk kapare tvingat ett flygplan att landa i södra Italien har debatten om religion, kultur och migration hettat till.
Den italienska debatten om islam hettade till igen sedan ett turkiskt flygplan på väg från Tirana till Istanbul i tisdags kapades av en turkisk medborgare och tvingades landa i Brindisi i södra Italien.
Kaparen, som hävdade att han konverterat till kristendomen, ville tala med påve Joseph Ratzinger och få skydd mot sitt lands militär. Kaparen har ansökt om politisk asyl i Italien.
Hakan Ekinci, som kaparen heter, var enligt uppgift den enda kaparen på flygplanet och påstås ha sagt att han kunde spränga planet i luften. Han var dock obeväpnad när han greps.
Händelsen har fått politiker, intellektuella och det civila samhället att med förnyad kraft diskutera Italiens inställning till islam och muslimska flyktingar och immigranter.
Flera italienska center-högerobservatörer talar gärna om en civilisationskonflikt mellan västvärlden och islam. Turkiets eventuella medlemskap i EU, påvens planerade Turkietbesök den 28 november, Italiens säkerhetspolitik i Medelhavsområdet och Mellanöstern och terrorism är andra frågor som dessa observatörer sätter i samband med frågan om invandring.
Så skrev i onsdags exempelvis Filippo Facci, journalist på den högerpolitiska dagstidningen Il Giornale, ironsikt att “kanske var kaparen på väg hit för att han ville varna påven för att en bok som beskriver hur Joseph Ratzinger ska mördas vid sitt nästa besök i landet just publicerats i Turkiet.” För Facci, liksom för många andra italienska intellektuella på högerkanten, är denna bok – som bär titeln “Papa’ya Suikast”, ungefär “Mordet på påven”, och är skriven av Yücel Kaya – ett av bevisen för att Turkiet är fientligt gentemot kristendomen, domineras av nationalism och islamism och att landet därför inte bör bli en del av EU.
Magdi Allam, själv muslimsk egyptier och chefredaktör på tidningen Il Corriere della Sera, kritiserade i veckan inrikesminister Guiliano Amato för hans “mjuka hand” med islam. Detta föranleddes av att Amato accepterat en inbjudan från Föreningen för Italiens muslimska gemenskaper, UCOII, att delta i firandet av ramadan. Allam menade att detta betyder att Amato erkänner fundamentalisternas världsbild och deras anspråk på de europeiska samhällena.
Andra intellektuella delar dock inte denna syn. Massimo Campanini, historiker med inriktning på islam, sade i en intervju i den vänsterpolitiska dagstidningen Il Manifesto att man alltför ofta förknippar islam med terrorism. Han kritiserade också inrikesministern, men ur ett annat perspektiv: Campanini menade att ett förslag Amato lagt fram – om en “gemensam värdegrund” för alla italienska medborgare – tycks vara riktat i första hand till muslimer på ett närmast diskriminerande sätt.
Veckans diskussioner om religion och kultur i såväl senaten som i civilsamhället, som tagit fart efter kapningen i tisdags, tyder på en trend: att åsikterna polariseras allt mer och att åsikten att invandringen måste ställas i relation till kulturkrocken mellan väst och islam vinner mark.
Senatorn från kommunistpartiet, Graziella Mascia, och Marco Boato från de Gröna menade dock att eftersom kaparen inte ens var muslim utan kristen och eftersom det var Turkiet, inte Italien, som utsattes för kapningen borde Rom istället för att prata om religiösa och kulturella konflikter visa solidaritet med Ankara.
I fråga om Turkiets medlemskap i EU går åsikterna också fortsättningsvis isär i Italien. Men de som motsätter sig ett medlemskap tycks växa i antal, precis som i Frankrike, Tyskland och andra västeuropeiska länder.
