Port of Spain, 060512 (IPS) – – Det är ingen hemlighet att min religiösa övertygelse influerar min politik, det vet alla, sa Trinidad och Tobagos premiärminister Patrick Manning vid ett möte med Jamaicas premiärminister Portia Simpson Miller i slutet av april. Därför, mende Manning, finns rätten till säkra aborter inte på hans regerings agenda.
Manning har inte gått så långt som sin jamaicanska kollega, som har beslutat att religiösa ledare ska få ordförande- eller styrelseledamotposterna i alla statliga myndigheter, men han har säkerställt att varje tvistefråga som riskerar att krocka med hans religiositet ges låg prioritet.
Manning har också tydligt visat att ett nyutkommet, 139 sidor tjockt genuspolitiskt program, som arbetats fram för att främja jämlikhet mellan könen, social rättvisa och en hållbar mänsklig utveckling i Trinidad och Tobago, inte återpeglar hans regeringspolicy.
– Det finns flera rekommendationer i dokumentet som regeringen inte skriver under på, sa han, och syftade bland annat på “alla punkter som har att göra med att avbryta graviditet”. I förra veckan släppte aborträttsgruppen Aspire en undersökning som visar att 50 procent av 918 tillfrågade känner någon som gått igenom en abort. Lika många var för rätten till abort under alla eller vissa omständigheter, såsom efter våldtäkt, incest eller för att skydda kvinnans liv och hälsa.
Aspires språkrör Cedriann Martin säger att siffror från sjukhusen visar att mellan 3 000 och 4 000 kvinnor om året söker vård efter osäkra och olagligt genomförda aborter. Vården kostar landet ungefär motsvarande tio miljoner kronor varje år.
– Vissa tycks mena att en kvinna som blivit gravid ofrivilligt är självisk, “horig” och oansvarig, och att hon därför är ovärdig empati, lagliga rättigheter och hjälp att säkert avsluta graviditeten, säger Martin.
– Men i verkligheten är en kvinnas orsak att göra abort aldrig banal. Kvinnor i skilda livssituationer genomför aborter. Gifta kvinnor gör det, mödrar gör det, kvinnor som har problem i sin kärleksrelation gör det. Aspires ordförande, advokaten Lynette Seebaran-Suite, menar att detta säger något om omfattingen av abortproblematiken. Enligt henne har dock premiärminister Manning avvisat alla försök till dialog i frågan.
Ungefär 45 av 1 000 kvinnor mellan 15 och 44 år i Trinidad och Tobago beräknas ha gjort en eller flera aborter, vilket betyder att uppskattningsvis 20 000 av landets 1,3 miljoner invånare gör abort varje år, trots att det är olagligt. Inget annat land i Karibien och Latinamerika har så höga siffror.
I länder med mer liberala reproduktionslagar är det vanligtvis färre kvinnor som gör abort. I Nederländerna har 5,3 av 1 000 gjort det, i Kanada 12, i Storbritannien 14,2 och i USA 27,3.
Aspire vill att abort tillåts utan restriktioner under de tre första månaderna av en graviditet. Därefter ska det vara tillåtet under vissa omständigheter: om den gravida blivit våldtagen eller utsatt för incest, om fostret är allvarligt skadat eller om man använt preventivmedel och det misslyckats.
Emile Elias, som tidigare satt i styrelsen för Trinidad och Tobagos familjeplanerarenhet, fanns med när undersökningen offentliggjordes, och han uppmanade Mannings regering att ta tydlig ställning i abortfrågan och skriva om lagen.
– Jag uppmanar regeringen att lyfta på telefonen redan i dag och ringa upp de ickestatliga organisationer som är aktiva i abortfrågan och säga till dem: vi stödjer ert jobb. Låt varje barn som föds vara ett önskat barn, sa Elias. Under veckan som kommer ska Aspire genomföra en annonskampanj, där kvinnor som genomgått aborter berättar om sina erfarenheter.
Men än så länge fortsätter Manning och hans regering att tiga i frågan.
