Washington, 060309 (IPS) – När George W. Bushs popularitet i opinionsmätningarna når nya bottenrekord finner hans republikanska partikamrater det allt svårare att visa upp en enda fasad i viktiga frågor som utrikespolitiken och invandringen.
Skiljaktigheterna inom det republikanska partiet – som tonats ner under den period efter 11 september då Bush framstod som en stark, beslutsam ledare – har åter börjat bli synliga.
En bidragande orsak till den allt mer synliga oenigheten är att kongressvalet i november närmar sig. De republikaner som söker omval måste besluta sig för om de ska hålla sig kvar på Bushs till synes sjunkande skepp, eller bryta sig fria för att visa sina allt mer pessimistiska väljare att även de har allvarliga reservationer inför den kurs Bush följer. Ett demokratisk maktövertagande i någon av kongressens kamrar ses fortfarande som fjärran. Men detta framtidsperspektiv har börjat tas på allvar av allt fler analytiker här, särskilt sedan flera färska opinionsmätningar har visat en oväntat kraftig urholkning av stödet för Bush både bland republikaner och oberoende. Det största skälet till misstron är att Bush allt mer ses som inkompetent att leda landet. “Kompetens är ingen partifråga”, skriver statsvetaren Alan Abramowitz i söndagens Washington Post. “Det finns en växande oro bland republikaner för att de riskerar att tappa greppet om båda kamrarna om kongressvalet utvecklas till en folkomröstning om en president som 30 procent eller färre sympatiserar med”, skriver Alan Abramowitz. Precis som inom demokraterna har republikanerna länge bestått av olika ideologiska fraktioner som representerar skilda intressen. De som kallas “Wall Street”-republikaner står för “frihandel” och representerar de stora företagens intressen. Den gruppen hamnar ofta på kant med “Main Street”-republikanerna som generellt har gynnat en mer nationalistisk och populistisk agenda. På liknande sätt har den kristna högern, som de senaste åren har utvecklats till den enskilt viktigaste republikanska valkretsen, ofta skurit sig med mer moderata och frihetsivrande republikaner som är sekulära och som hatar den kristna högerns försök att lagstifta eller på andra sätt tvinga på nationen sin moral. Bushs extraordinära popularitet efter 11 september gjorde alla de stora fraktionerna nöjda under en period. Men under ytan var vissa missnöjda. Wall Street-gruppen var missnöjd med presidentens negativa inställning till det multilateral system som de multinationella företagen drar stor nytta av, och andra grupper oroade sig över vad de stora skattesänkningarna och det federala underskottet skulle få för följder. Och efter återvalskampanjen 2004 började enigheten att blekna, fram för allt på grund av det växande intrycket av att – trots administrationens upprepade försäkringar – kriget i Irak inte alls gick bra och Bush inte hade någon strategi för tillbakadragandet.
När den uppfattningen började rota sig sjönk Bushs popularitetssiffror stadigt. De nådde sitt första bottenläge strax efter att orkanen Katrina ödelagt New Orleans och samtidigt avslöjat en inkompetens och brist på framförhållning hos administrationen som få hade kunnat ana.
Det var vid den här tidpunkten som gamla republikanska sprickor åter blev synliga. Först under debatten om Bushs idé om en “Marshall Plan” för att återuppbygga New Orleans. Underskottshökar och anti-skatt grupper, som troget hade stått vid Bushs sida trots den växande federala underskottet, anklagade nu presidenten för slöseri som hotade att ruinera landet. Bushs ekonomiska politik har sedan dess varit en källa till strider inom partiet , särskilt efter utgivningen av den republikanske ekonomen Bruce Bartletts bok “Bedrägeriet: George W. Bush gjorde Amerika bankrutt och svek arvet efter Reagan”. Nästa spricka kom mellan Bush och den kristna högern. Det var när Bush nominerade sin rådgivare Harriet Miers till Högsta domstolen. Rörelsen menade att de saknade försäkringar om att Miers var en kandidat som skulle driva deras sak i domstolen och anklagade Bush för att ha utsett en “kompis” med tveksamma meriter. Men det är de senaste två månaderna som den interna splittringen i partiet har blivit tydligare än någonsin. Den växande pessimismen om Irakkriget har fått ett antal inflytelserika konservativa att öppet ifrågasätta Bushs försök att förändra Mellanöstern, särskilt efter framgångarna för islamistiska partier i valen i Irak, Egypten och de palestinska områdena. Och till det har kommit kontroversen om Dubai-företaget DP World ska få ta över driften av amerikanska hamnar. I denna fråga har republikaner öppet tagit avstånd från Bush i kongressen. En liknande oenighet råder till USA:s invandringspolitik, som flera betraktare tror kommer att bli en stor fråga inför valet i november. Medan de populistiska och stockkonservativa delarna av republikanerna förespråkar stärkt bevakning av gränserna och hårda straff för illegala invandare så vill den företagsvänliga delen av partiet, som har stöd av Bush, ha liberala program för gästarbetare.
