Lima, 051216 (IPS) – Den pensionerade översten Ollanta Humala har snabb medvind i opinionsmätningarna inför det kommande presidentvalet i Peru. Humala ligger nu strax efter högerkandidaten Lourdes Flores Nano.
Humala stöds enligt de senaste mätningarna av 22 procent av de röstberättigade, medan Lourdes Flores Nano fortfarande leder med 25 procent, inför det kommande valet i april nästa år. Humala är just i färd med att registrera sitt nya parti och sin kandidatur, och har under de senaste fyra veckorna lyckats fördubbla sina siffror i opinionsmätningarna. Han är mycket kritisk mot landets traditionella partier och politiker, som Humala menar är orsaken till alla landets problem – från korruptionen till den extrema fattigdomen. Och Humala är en återspegling av många peruaners besvikelse över den sittande regeringen under president Alejandro Toledo, och dess företrädare. Ollanta Humala är inte någon vänsterkandidat, utan en uttalat USA-kritisk nationalist. Och utan att nämna ordet socialism talar han om att förstatliga vissa av landets “strategiska företag”. Trots att han är uppvuxen i en välbärgad medelklassfamilj i Lima så lägger Humala stor vikt vid sina rötter hos ursprungsbefolkningen. Och det är bland den fattiga landsortsbefolkningen han är som mest populär. Hans pappa Isaac Humala var den som skapade den peruanska “etno-nationalistiska” rörelsen. Det handlar om en extrem form av nationalism till försvar för landets ursprungsbefolkning, vilka utgör majoriteten i Peru. Tanken är att endast ursprungsbefolkningen kan befria peruanerna från den utsugning som den spanska kolonialmakten introducerade. Isaac skrev in sina söner Antauro och Ollanta vid en militärskola, och när sönerna var färdiga med sin utbildning började de sprida sin pappas lära bland sina officerskollegor. Major Antauro Humala avskedades så småningom på grund av detta, men hans bror Ollanta kunde fortsätta inom militären. Tidigt på morgonen den 29 oktober 2000 inledde Ollanta Humala och hans bror tillsammans med 69 soldater och en grupp reservister en ockupation av en koppargruva i den sydliga staden Toquepala. De krävde att den dåvarande presidenten Alberto Fujimori skulle avgå och att hans säkerhetschef Vladimiro Montesinos skulle gripas. Samma dag som deras aktion inleddes flydde Montesinos landet. Armén gjorde inte mycket för att gripa bröderna Humala. Och när den tillfällige presidenten Valentín Paniagua snart kom till makten överlämnade sig bröderna frivilligt till myndigheterna. Paniagua frigav dem senare. Kritiker menar att ockupationen av gruvan egentligen bara var en dimridå för att Montesinos skulle kunna fly landet, samt att revolten bara genomfördes för att regeringen under Fujimori redan var på väg att falla – och därför inte längre utgjorde någon fara.
Familjen Humala har dock tillbakavisat dessa anklagelser.
I dag sitter både Fujimori och Montesinos i fängelse. Den forne presidenten är fängslad i Chile, i väntan på att utlämnas till Peru där han står åtalad för brott mot mänskligheten, medan Montesinos sitter i peruanskt fängelse, anklagad för en lång rad av brott. Efter att Toledo övertagit presidentposten från Paniagua 2001, återfick Ollanta sin tjänst inom militären. På grund av hans starka kritik mot regeringen förflyttades han dock, och tvingades 2004 gå i pension.
I januari i år ockuperade hans bror Antauro tillsammans med en grupp reservister en polisstation i staden Andahuaylas, med krav på att president Toledo skulle avgå. Till en början sa Ollanta att han stödde sin brors aktion. Men när fyra av de tillfångatagna poliserna dagen därpå dödades, sa Ollanta att han inte längre stödde aktionen. Antauro sitter i dag fängslad i väntan på rättegång, och Ollanta har gjort vissa försök att distansera sig från sin bror.
I mars i år började Ollanta organisera sitt eget parti, Perus nationalistiska parti, och i april började han förbereda sig för att ställa upp i valet. Hans snabba uppgång i opinionsmätningarna är enligt analytikerna bara ytterligare ett tecken på ett tidigare fenomen i landet. 1990 presenterade sig Fujimori som en motståndare till etablissemanget, på samma sätt som Toledo gjorde tio år senare, och Humala gör idag. Samtidigt har den peruanska väljarkåren ofta visat sig vara högst oförutsägbar, och med tanke på att det återstår fyra månader till valet kan fortfarande mycket hända. Sociologen Fernando Tuesta, som tidigare varit chef för landets valmyndighet, menar att Humalas popularitet snarare är ett tecken på vilka känslor som är i omlopp i samhället, än en pålitlig tendens inför valet.
