Bryssel, 051108 (IPS) – I veckan samlas jämställdhetsexperter vid en internationell konferens för att diskutera hur förändringar i biståndspolitiken påverkar arbetet för ökad jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Konferensen arrangeras av FN:s kvinnofond Unifem och EU-kommissionen. Förutom en rad experter kommer regeringsrepresentanter från länder som ger och tar emot bistånd att delta. De ska diskutera hur man kan försäkra sig om att kvinnors rättigheter blir centralt i en “ny biståndsarkitektur”.
– Unifem ska försöka se till att EU- och OECD-länderna banar vägen när det gäller kvinnors rättigheter, och att nya biståndsflöden når kvinnor genom utvecklingsstrategier som utvecklingsländerna själva styr, säger Unifem-chefen Noeleen Heyzer till IPS.
På senare år har strukturen och finansieringen av biståndet omformats i hög grad. Biståndet handlar allt mer om samarbete mellan givar- och mottagarländer, och man betonar att mottagarna ska “äga” biståndet.
Unifem menar att dessa förändringar har lett till viktiga frågor om hur biståndet bedrivs, samtidigt som det innebär nya möjligheter för jämställdhet och fattigdomsbekämpning.
Men Unifem varnar för att man inte explicit har tagit in jämställdheten i ekvationen, och att de nya möjligheterna kan gå om intet om man inte gör allvarliga åtaganden för att jämställdheten blir en central del av den nya biståndsarkitekturen.
Heyzer säger att hon vid konferensen kommer att tala om de framsteg som man har gjort när det gäller kvinnors rättigheter sedan mötet i Peking 1995. Och hon kommer att understryka att det har gått för långsamt. – Hiv och aids har allt mer drabbat de unga, och fattigdomen har allt mer blivit ett problem för kvinnor. Inkomstklyftan mellan män och kvinnor har ökat. Vi har bra strategier, men de omsätts inte i praktiken.
I en rad workshops ska delegaterna ta upp mer specifika frågor om hur det nya tänkandet kring bistånd kan påverka jämställdheten, och om vilka partnerskap som behövs för att nå millenniemålen. Millenniemålen är åtta mål, som formulerades 2000, för utvecklingen i världen. Det tredje målet är att öka jämställdheten och att förbättra kvinnors ställning.
Konferensen följer tre viktiga toppmöten som har hållits i år – uppföljningskonferensen Peking +10, som utvärderade vad FN:s medlemsländer har gjort för jämställdheten sedan kvinnokonferensen i Peking 1995, ett högnivåforum om biståndets effektivitet i Paris i mars, och FN-toppmötet i New York i september, där man diskuterade vilka framsteg som har gjorts mot att uppfylla millenniemålen.
– Vi tror att bristerna i jämställdhet är störst i de länder som EU-kommissionen försöker hjälpa, men man har hittills inte riktat tillräckligt stor uppmärksamhet mot jämställdheten, säger Lieve Fransen, som leder kommissionens enhet för mänsklig och social utveckling.
Fransen säger att kommissionen hoppas att kunna anta en mer ändamålsenlig strategi för jämställdhetsarbetet vid mötet, och hon är bekymrad över att frågan inte är särskilt synlig i det förslag till policydokument om biståndspolitiken som kommissionen publicerade i juli. Hon hoppas att jämställdhetsarbetet ska få ett starkare mandat i och med veckans konferens.
– Jämställdheten handlar om rättigheter, och utveckling är omöjlig om hälften av befolkningen – kvinnorna – lever i fattigdom, säger Fransen.
Fransen säger att hon särskilt kommer att uppmärksamma hiv-epidemin som ett exempel på hur frågan om jämställdhet har förbisetts.
