New Delhi, 051018 (IPS) – Antalet dödsoffer för jordbävningen den 8 oktober fortsätter att stiga i Indien och Pakistan. Men trots det bedriver ländernas regeringar ett slugt politiskt kalkylerande i sina hjälpinsatser.
Istället för att effektivt hjälpa de överlevande i det delade Kashmir har regeringarna slösat bort möjligheten att samarbeta i sina hjälpinsatser. Chansen att genom gemensamma tidiga räddinsatser rädda tusentals liv har redan gått förlorad. Och tiden rinner ut. Det har redan börjat snöa i Kashmir och inom två veckor kommer de områden som drabbades värst av jordbävningen att vara mer eller mindre otillgängliga. Tragedin i Kashmir underströk samtidigt det som förenar folken på båda sidor om den indiska och pakistanska gränsen. Rent logiskt borde staterna har samordnat sina räddnings- och biståndsinsatser. Rent logistiskt hade det varit mycket enklare för Pakistan att hjälpa sin befolkning med insatser genom att ta sig till områdena från den indiska sidan. Det delade Kashmir delar också dalgångar och pass. Vägar löper över den gränslinje som markerar var de båda ländernas arméer sattes i ett dödläge mot varandra för mer än 55 år sedan. Båda länderna anser sig besitta den exklusiva rätten till Kashmir, men också att tala i befolkningens namn.
Jordbävningskatastrofen innebar en möjlighet för regeringarna att visa prov på sin omsorg för befolkningen i Kashmir. Istället struntade man i den geografiska logiken och satsade på politiken. Direkt efter katastrofen föreslog Indien gemensamma hjälpinsatser med Pakistan och erbjöd att upplåta indiskt territorium längs gränsen för sändningar av förnödenheter. Men Pakistan tillbakavisade erbjudandet.
När omfattningen av tragedin stod klar godtog dock Pakistan att 25 ton av förnödenheter flögs in från Indien. Den pakistanske presidenten general Pervez Musharraf uttryckte tacksamhet men var också noga med att påpeka att man bara tänkte ta emot indisk hjälp i “vissa former”. – Detta är inget annat än en omskrivning av den irrationella rädslan för att accepterandet av indisk hjälp ska ses som ett tecken på “svaghet”, säger Achin Vanaik, professor i internationella relationer vid Delhis universitet. – Åsikten är baserad på en falsk känsla av nationell stolthet och prestige som sätter skyddet av Pakistans anseende högre än av dess medborgares liv. Å andra sidan var Indiens erbjudande om hjälp inte enbart idealistiskt. Det ingick också i en ny diplomatisk offensiv och ett medvetet försök på senare år att förvandla bilden av Indien som ett biståndtagande land till ett biståndsgivande. Indien avvisar vanligtvis erbjudanden om hjälpinsatser i samband med naturkatastrofer. Och i december förra året skickade landet ut sin flotta med förnödenheter till bland andra Sri Lanka. Men professor Vanaik menar att Pakistan trots det borde ha tagit emot mer indisk hjälp. Indien har hittills skickat tre laster med hjälpinsatser, på sammanlagt 170 ton förnödenheter. Men för att få igenom denna hjälp krävdes förhandlingar på högsta nivå. Pakistan drabbades absolut värst av jordbävningen. Man bedömer att 40 000 människor dödades, över 60 000 skadades och att 3,3 miljoner människor förlorade sina hem. På den indiska sidan ligger dödstalen på runt 1 300. Närmare 40 000 hem har helt förstörts, medan ytterligare 75 000 bostäder skadats. På båda sidor gränsen kommer det att bli svårt att nå ut med mat, vatten, filtar och varma kläder till offren. Men en än svårare uppgift blir att se till att de människor vars hem förstörts får tillfälliga bostäder. Hjälparbetaren Sonia Jabbar rapporterar att situationen är särskilt svår i regionen Karnah. – Där har det redan börjat snöa. Och när väl vintern kommer blir Karnah avskuret i upp till sex månader. Så det som måste göras här måste ske inom de kommande veckorna, säger Jabbar.
Rapporter från Pakistan gör gällande att situationen där är än mer allvarlig. Hjälpinsatserna beskrivs som ynkliga i relation till katastrofens omfattning. Samtidigt har militären fått en viktig roll i båda länderna. Det är arméerna som kontrollerar infarterna till de områden som drabbats, och de agerar efter sina egna bedömningar. Den indiska armén ser positivt på att katastrofen lett till att baser, träningsläger och kommunikationscentraler för militanta grupper på den pakistanska sidan av Kashmir drabbades hårt av jordskalvet. Man bedömer att närmare 700 stridande dödades i naturkatastrofen samtidigt som flera militanta grupper försattes ur stridbart skick. Samtidigt som dessa bedömningar och det pågående maktspelet fortsätter är det fortfarande oklart hur mycket hjälp som kommer att nå fram till de drabbade i Kashmir, särskilt på den pakistanska sidan, innan vintern kommer på allvar. För de överlevande ser framtiden mörk ut.
