Belgrad, 051004 (IPS) – “Var var du den 5 oktober?”. Det är en ständigt återkommande fråga i Serbien dessa dagar. På onsdag har det gått precis fem år sedan närmare en miljon människor begav sig ut på landets gator och under fredliga former tvingade bort presidenten Slobodan Milosevic från makten.
Människor minns tårgasen som polisen använde. Men de minns också triumfen när Milosevic på kvällen tvingades avgå. Fram tills dess hade han vägrat godkänna förlusten i det presidentval som hade hållits ett par veckor tidigare. Serbiens demokratiska opposition, DOS, vars kandidat Vojislav Kostunica hade vunnit valet, organiserade de överväldigande protesterna. – Det var en historisk händelse, men det var bara upptakten till detta lands långa väg mot en återvunnen normalitet, säger historikern Predrag Markovic till IPS. Experter av alla sorter deltar nu i olika former av konferenser och paneldiskussioner för att utvärdera händelserna för fem år sedan. – Den 5 oktober var en av de viktigaste händelserna i Serbiens nutidshistoria. Folket hade helt enkelt fått nog, säger analytikern Slobodan Antonic.
Milosevics styre hade från 1989 präglats av de krig som ledde till splittringen av det forna Jugoslavien. Senare ledde Milosevics förtryck mot de etniska albanerna till att Nato inledde en elva veckor långa bombkampanj mot landet – en händelse som fortfarande är den mest traumatiska av alla för många i landet. Serbien blev paria och uteslöts från alla internationella organisationer och institutioner. FN bestraffade landet med sanktioner. De normala förbindelserna med omvärlden återupptogs först sedan Milosevic tvingats bort från makten. Härom veckan beslutade EU att inleda formella samtal med Serbien om ett så kallat SSA-avtal, vilket kan bli första steget mot ett EU-medlemskap för landet. Överenskommelsen handlar om samarbete i juridiska frågor, men även om ekonomiskt bistånd, och det är en viktig politisk signal till de länder som hoppas på EU-medlemskap. I Belgrad välkomnades beslutet som en stor politisk framgång.
– Men bortsett från de politiska förändringarna ligger den mest positiva effekten efter 5 oktober på det ekonomiska området. Ekonomin var fullständigt sönderslagen under Milosevics styre, säger analytikern Misa Brkic till IPS. Under åren av isolering var det enbart jordbruket, energisektorn och telekommunikationerna som fungerade i landets ekonomi. Landets fabriker stod oanvända på grund av de internationella sanktionerna. All handel var förbjuden, inklusive importen av råmaterial. Under de gångna åren har produktionen kommit igång igen, där det varit möjligt, med hjälp från internationella finansinstitutioner. Privatiseringar har lett till ett tillskott i statskassan på motsvarande två miljarder dollar. De utländska investeringar som kommit till stånd genom privatiseringarna är värda runt 1,2 miljarder dollar. – Serbien kommer att uppleva en investeringshausse. Nästa år kommer att bli mycket gynnsamt, genom privatiseringarna av de återstående statligt ägda företagen, sa Jasna Matic vid FN:s utvecklingsorgan UNDP under en presskonferens i förra veckan. Privatiseringsprocessen i landet förväntas avslutas inom de kommande 18 månaderna. Men övergången till marknadsekonomi har varit en plågsam process. Arbetslösheten ligger på nästan 30 procent. Tack vare utländska bidrag har staten kunnat ge viss kompensation till de tusentals serber som förlorat sina arbeten. – Under flera årtionden av kommunistiskt styre förväntade alla att staten skulle ombesörja deras behov, säger Bozidar Djelic, som var den första finansministern i landet efter Milosevics tid vid makten. – Många människor har svårt att tänka sig att de nu ska ta hand om sig på egen hand.
Många har dock klarat det. Småföretagandet blomstrar. Förra året registrerades 10 000 nya hantverksföretag i Belgrad. Enligt stadens handelskammare utgör det ett “mirakel” som fungerar som en livlina för tusentals familjer. – Men många människor är fortfarande besvikna eftersom de förväntade sig en snabb återhämtning till det bättre liv de hade innan Milosevic. Men allt kan inte förändras över en natt efter ett decennium av förödelse, säger Markovic. Den genomsnittliga månadslönen har stigit till motsvarande dryga 1 500 kronor. Det kan jämföras med det genomsnitt på ungefär 400 kronor som gällde under Milosevic.
– Det är inte mycket, men det är fyra gånger mer. År 2000 tvingades man betala fyra och en halv månadslön för ett kylskåp, numera räcker det med en månadslön, säger Brkic.
Ett tecken på att Serbien är på väg tillbaka är att mjukvarujätten Microsoft i förra veckan beslutade att förlägga ett av sina globala utvecklingscenter i Belgrad. Det är det tredje centret av den typen som Microsoft placerar i framväxande ekonomier. De två tidigare finns i Kina och Indien. – Vi har kommit långt under de gångna fem åren. Från tårgas till Microsoft, säger Ljiljana Pavlovic, som är grundskolelärare i Belgrad.
