Kinshasa, 050912 (IPS) – Köerna har ringlat långa framför registreringskontor runt om i Kongo-Kinshasa den senaste tiden. Kongoleserna registrerar sig för att få delta i viktiga valet nästa sommar.
Redan i november får väljarna chansen att säga sitt i en folkomröstning om en ny grundlag i det krigsdrabbade landet. Genom den nya grundlagen och valet 2006 ska Kongo-Kinshasa återgå till civilt styre efter år av krig. Men förberedelserna för valet är tidskrävande och svåra på grund av bland annat bristande infrastruktur i ett land som till ytan är lika stort som Västeuropa. I huvudstaden Kinshasa avslutades registreringen av väljare i juli och nu gäller det resten av landets tio provinser. Den 24 september ska registreringen vara klar. Över sju av landets cirka 30 miljoner väljare har hittills registrerat sig, enligt landets valkommission CEI. Men långt ifrån allt är klappat och klart.
– Vi har ekonomiska och logistiska problem, säger CEI:s ordförande Appollinaire Malu Malu. – Och FN har varit långsamma med att distribuera registreringsutrustning vilket har försenat registreringen, säger han. FN:s fredsbevarande styrka i landet MONUC hjälper till med förberedelserna av valet. Men även MONUC har haft problem med finansieringen och på grund av det har registreringen försenats.
MONUC avdelar helikoptrar och andra fordon till att transportera ut registreringsverktyg till isolerade delar av landet. Varje registreringskontor får en bärbar dator, en digitalkamera, en fingeravtrycksskanner och en skrivare för att kunna registrera väljare och utfärda röstkort. Och även där allt finns på plats stöter valarbetarna på problem. Många kongoleser har flytt sina hem under kriget och lever i en annan del av landet, andra saknar id-kort. – Människor kommer hit med sönderfallade pass, körkort eller studentkort, men de kan inte verifiera var de bor eller uppge en adress, säger Fernando Nzuma, valarbetare i kuststaden Muanda. – Vi frågar vilken by de kommer ifrån och de säger att de är födda i Kinshasa … bör vi registrera dem eller ljuger de? Andra som vill delta i valet kommer till lokalerna helt utan id-kort och har med sig en grupp vänner eller släktingar som intygar vem de är. Om de ges ett registreringskort kan det bli det enda id-kort de här människorna äger. I Muanda träffade IPS människor som rest långväga från grannländer där de sökt skydd eller jobb bara för att registrera sig. Vissa har gjort resan förgäves. En grupp unga pojkar blev rasande när de inte fick registrera sig för att de inte hade fyllt 18. – Det är vår rätt, vi kommer inte låta någon stoppa oss, skrek en pojke innan han fördes bort av polisen. – Vad ska jag säga? Datorn avfärdar dem för att de bara är 17 år, men de har rest så långt, säger Nzuma. Samtidigt anklagar oppositionen regeringen och valkommissionen för dålig planering och för att registrera falska uppgifter. – Fler utlänningar än kongoleser har registrerat sig, och vissa medborgare har registrerat sig flera gånger, säger Jean Baptiste Bomanza, talesman för det största oppositionspartiet Union for Democracy and Social Progress. Malu Malu erkänner att det har förekommit att vissa kongoleser har registrerat sig mer än en gång och även att utländska medborgare har slunkit med. Men han säger att dessa fall håller på att utredas och kommer att lösas. En annan utmaning för valprocessen är de pågående oroligheterna i landets östra provinser. Förra månaden sa den före detta rebelledaren Laurent Nkunda att han tänkte återta kontrollen över Bukavu i östra Kongo-Kinshasa. Han hävdar att hans etniska grupp – banyamulenge – diskrimineras av regeringen. Myndigheterna har avfärdat hotet från Nkunda men händelsen visar att interimsregeringen inte har kontrollen över hela östra delen av landet. Kriget i Kongo-Kinshasa pågick i fem år och flera grannländer var inblandade. Regeringen fick stöd av Zimbabwe och Angola medan rebellerna stöddes av Rwanda och Uganda. Officiellt upphörde striderna 2002. Då hade nästan fyra miljoner människor dött, många av svält eller sjukdomar i krigets spår.
