Mexiko City, 050901 (IPS) – Mexikos president Vicente Fox och de lokala politikerna i landets 50 fattigaste kommuner lovar en enad front mot den utbredda fattigdomen bland landets ursprungsbefolkning. Men eftersom en lång rad tidigare sociala projekt i de fattigaste kommunerna har misslyckats är vissa aktivister skeptiska.
Omkring 600 000 människor lever i Mexikos 50 fattigaste kommuner. 92,4 procent av invånarna tillhör landets ursprungsbefolkning. Omkring hälften av de boende i dessa kommuner saknar helt inkomster och resten tjänar mindre än 750 kronor i månaden.
Nu lovar myndigheterna att bidra med pengar till utbildning, sjukvård, vägar och utbyggnad av elektriciteten i dessa regioner. Men tidigare sociala program har inte förbättrat situationen för de fattiga ursprungsbefolkningarna märkbart eftersom de varit politiserade, drabbade av korruption och pålagda ovanifrån, säger Abel Barrera, chef för människorättsgruppen Tlachinollan. Tlachinollan verkar i den bergiga delstaten Guerrero, där landets fattigaste kommun Metlatónoc ligger. I en telefonintervju säger Barrera att detta program, precis som de tidigare, har planerats utan medverkan av ursprungsbefolkningen.
– Detta är program som lanseras för medierna, för att imponera på FN. Men vi har redan erfarit att de inte fungerar, säger han. I Metlatónoc är över 70 procent av invånarna analfabeter och i övriga 49 av de fattigaste distrikten råder en liknande situation. I dessa områden talar många inte spanska – utan enbart sitt minoritetsspråk. Andelen mexikaner som lever i extrem fattigdom har minskat från 16,2 procent 1992 till 11,7 procent 2004, enligt den ekonomiska kommissionen för Latinamerika och Karibien, ECLAC. Men statistik från både FN och regeringen visar att fattigdomen inte minskar i samma takt i de områden där ursprungsbefolkningen dominerar. Omkring 10 av Mexikos 104 miljoner invånare tillhör ursprungsbefolkningen. 75 procent av ursprungsbefolkningen har inte gått klart grundskolan, vilket är dubbel så många som i hela landet. Över 30 procent är analfabeter, vilket är en tre gånger så stor andel som i befolkningen som helhet. Människorättsorganisationen Tlachinollan anser att regeringens relation till landets ursprungsbefolkning alltid reduceras till toppstyrda program och att grupperna själva aldrig tillfrågas. “Kampen mot fattigdomen har förminskats till utdelning av konstgödsel, spadar och hackor, mathjälp och välgörenhet, som bara har gjort ursprungsbefolkningen mer beroende av välvilja från den sittande regeringen”, skriver gruppen. Men regeringen tror att det planerade biståndet kommer att hjälpa de fattiga familjerna att lyfta sig ur fattigdomen. Sedan 2001 har den mexikanska regeringen genom 52 olika sociala program delat ut hjälp till landets fattigaste. Men resultatet av programmen har hittills varit marginella inom ursprungsbefolkningen. Därför ändrar man nu strategi och samlar programmen under ett gemensamt paraply, säger Xóchitl Gálvez, chef för regeringens nationella kommission för utveckling av ursprungsfolkens livssituation.
