Islamabad, 050830 (IPS) – Känslorna svallar på båda sidorna av den indiska och pakistanska gränsen efter att den indiske medborgaren Sarabjit Singh dömts till döden för spionage i Pakistan. Efter att ha misslyckats med alla sina överklaganden kan dödsdomen mot Singh nu endast upphävas av den pakistanske presidenten – som därmed står inför ett svårt dilemma.
Här i Pakistan kräver såväl medier som andra att regeringen tar tillfället i akt att i utbyte för Singhs liv begära att fängslade pakistanier på den indiska sidan släpps fria. Men frågan är om ländernas ledare, som samtidigt försöker nå framåt i den fredsdialog som utvecklats mellan de rivaliserande kärnvapengrannarna, kan komma fram till någon uppgörelse.
Diskussionen om ett eventuellt upphävande av dödsdomen har redan skapat spänningar mellan ländernas ledare, samtidigt som båda regeringarna utsätts för hårda påtryckningar från den inhemska opinionen. Indiens premiärminister Manmohan Singh har lovat att han personligen ska be Pakistans president Pervez Musharraf att mildra Singhs straff. Detta efter att Singhs familj hemma i Indien hotat att begå kollektivt självmord om avrättningen genomförs. Frågan om den indiske spionen har försatt den pakistanska regeringen i en besvärlig situation. De indiska ledarnas engagemang i frågan gör att fallet kan påverka fredsprocessen mellan länderna, menar Zafar Nawaz Jaspal, professor i internationella relationer i den pakistanska huvudstaden.
– Regeringen i Islamabad måste agera försiktigt i frågan, påpekar Jaspal. Singh dömdes av en pakistansk domstol för spioneri, men också för att ha medverkat i en serie bombattentat i landet 1990, vilka ledde till 14 människors död. Han har suttit gripen i Pakistan i 15 år. Men efter att ha överklagat till alla instanser utan framgång kan nu Singhs dödsdom endast upphävas av landets president. Situationen kan ses som ett svårt test för Musharraf. Han kan antingen använda sin makt till att upphäva dödsdomen, vilket skulle innebära att han fortsätter stå på god fot med de indiska makthavarna. Men om han gör detta kommer han å andra sidan att reta upp landets politiska höger och delar av allmänheten. Landets konservativa religiösa grupper är redan på krigsstigen gentemot presidenten och letar efter möjligheter att komma åt honom. Dessutom skulle ett upphävande av dödsdomen mot Singhs stå i strid med regeringens uttalade politik – att alla dömda terrorister ska få hårdast tänkbara straff. Musharraf benådade dessutom inte den lågt rankade soldaten Islam Siddiqui, som hängdes tidigare i augusti för att ha deltagit i en komplott i syfte att döda presidenten förra året. Ytterligare fem personer har dömts till döden för medverkan i samma komplott.
Detta försvårar möjligheterna för Musharraf att rättfärdiga ett benådande av Singh inför allmänheten. Vissa islamiska grupper begär att landets regering ska begära att den pakistanske medborgaren Mohammad Afzal benådas. Han dömdes nyligen av en indisk domstol för att ha planerat en attack mot det indiska parlamentet i december 2001. Den pakistanska fredsrörelsen är osäker på hur landets regering bäst ska hantera frågan. Men Francisco D'sa, koordinator för Islamabad-baserade Citizens Peace Committee, menar att det allra viktigaste är att båda ländernas regeringar ser till det stora målet – att arbeta för en varaktig fred mellan länderna. – Att avrätta Singh skulle kunna få allvarliga följder för relationerna mellan länderna, men också för pakistanier som besöker Indien.
Samtidigt anser D'sa att det krävs åtgärder för att länderna ömsesidigt ska lösa frågan om de fångar som sitter i grannländernas fängelser. Enligt en talesman för det pakistanska utrikesdepartementet sitter så många som 611 pakistanier i indiska fängelser. De flesta av fångarna har dömts för att illegalt tagit sig in på indiskt territorium, eller för att överskridit visumreglerna. Där ingår bland annat 52 fiskare som av misstag förirrat sig in på indiskt vatten.
Samtidigt sitter det 576 indiska medborgare fängslade i Pakistan. Juristen och aktivisten Anees Jilani anser att myndigheterna i båda länderna beter sig “ociviliserat”. Han menar att många av fångarna blivit bestraffade främst på grund av att de tillhör den andra sidan. Professor Jaspal menar dock att om man lyckas hitta en klok lösning på frågan om nåd för Singh så skulle detta även kunna leda till att fler fångar på båda sidor gränsen får möjlighet att resa tillbaka till sina respektive hemländer.
