New Delhi, 050823 (IPS) – Indiens koalitionsregering har antagit en revolutionär lag. Alla fattiga indiska hushåll på landsbygden garanteras 100 dagars betalt arbete per år.
– Detta är den viktigaste lagen för Indiens fattiga sedan landet blev självständigt 1947, säger Prabhat Patnaik, ekonomiprofessor vid Jawaharalal Nehru-universitetet och en av lagens arkitekter. Den nya lagen lovar 100 dagars betalt, okvalificerat kroppsarbete för vuxna i varje fattigt hushåll på landsbygden. Satsningen har syftet att kraftigt minska fattigdomen på den indiska landsbygden där 72 procent av befolkningen bor. Patnaik säger att på grund av programmets enorma omfattning så kan det ses som det största steget som hittills tagits för att möta FN:s millenniemål om att halvera fattigdomen i världen före 2015. Varje fattigt hushåll garanteras en inkomst på minst 60 rupier om dagen, cirka 10,50 kronor, i minst 100 dagar. Finns det ingen jobb måste regeringen betala ut arbetslöshetsunderstöd – Jag skulle personligen ha föredragit att programmet baserades på individer istället för på hushåll, säger Patnaik, som trots vissa brister kallar lagen historisk. Men kritikerna är också många. Ekonomen Surjit Bhalla säger att lagen öppnar för korruption. Patnaik hävdar dock att en lag med syftet att stoppa fattigdomen inte kan hållas tillbaka av rädsla för korruption. – Korruptionen finns överallt och det finns redan lagar för att bekämpa den. Det kommer att ta tid att bli av med den helt och hållet, men till sist kommer det att lyckas, säger han. Lagens arkitekter är flera ledande ekonomer och socialarbetare förutom Patnaik bland annat den belgiskfödde professorn Jean Dreze. Utformningen av programmet kommer att variera mellan de olika delstaterna. Patnaik säger att fastställandet av minimilönnen har överlämnats till de enskilda delstaterna, med 60 rupier per dag som ett absolut minimum. Detta eftersom vissa progressiva stater, som exempelvis Kerala, redan har högre minimilöner. Lagen kommer först att genomföras i de 150 indiska distrikt där det redan finns program som erbjuder mat mot arbete. De närmaste fem åren ska programmet ha nått samtliga 600 distrikt. En svårighet som kvarstår är att avgöra vilka hushåll som ska räknas som fattiga eftersom det existerar olika modeller för att mäta fattigdom. Enligt Världsbanken lever över 30 procent av indierna på mindre än en dollar om dagen, men indiska ekonomer tror att det verkliga antalet kan vara hela 40 procent. Vissa kritiker hävdar att 60 rupier om dagen i hundra dagar är en allt för liten summa för att minska fattigdomen. Men utvecklingsministern Raghuvansh Prasad Singh sa under debatten i parlamentet att man ska se den här lagen som ett första steg för att utrota fattigdomen. Jean Dreze säger att en av de viktigaste konsekvenserna av lagstiftningen är att stoppa den stora migrationen av fattiga till landets städer. Många av de som söker sig till städerna blir svårt utnyttjade. Han hoppas också att lagen kommer att stärka kvinnorna, eftersom han tror att många av de som kommer att dra nytta av jobbgarantin blir kvinnor. Dessutom kommer lagen att leda till utveckling på landsbygden genom det jobb som utförs inom jobbgarantin, säger han. Det kan handla om olika former av miljöarbete, vägbyggen, trädplantering, brunnsborrning och liknande. Dreze säger att den indiska övre medleklassen de senaste två årtiondena har blivit rik medan de fattiga är kvar på samma nivå. Det är nu dags för de rika att dela med sig, menar han. Den indiska koalitionsregeringen kom till makten i maj i år. Den leds av kongresspartiet och i kollationen ingår flera kommunistpartier.
– Lagen är en uppmaning att beskatta de rika och föra en politik för de fattiga och för utveckling, säger D. Raja, nationalsekreterare för det indiska kommunistpartiet CPI som från början krävde 180 dagars jobbgaranti för fattiga.
