Jerusalem, 050427 (IPS) – Hälften av de judiska invånarna i Israel vill inte ha några araber i sina bostadskvarter och fyra av tio tycker att det vore bra om regeringen uppmuntrade landets arabiska medborgare att lämna landet, visar två separata opinionsundersökningar.
Fientligheten mellan judar och araber i Israel visar sig även inom sporten. Fotbollsklubben Beitar Jerusalem bötfälldes nyligen för att fransen skrikit “död åt araberna” och andra rasistiska slagord under en match mot den övervägande arabiska klubben Bnei Sakhnin. I mars blev Bnei Sakhnins lagkapten Abbas Suan matchhjälte för landslaget när han slog in det utjämnade målet i mot Irland. Men ett Beitar fans sa: “Abbas Suan representerar inte oss”. Hela 42 procent av de judiska israelerna skulle vilja att regeringen uppmuntrade landets arabiska medborgare att utvandra, visar en studie gjord av forskaren Assad Ghanem från universitetet i Haifa på uppdrag av forskningscentret Madar i Ramallah. – Jag har fått nog. Jag kommer att sluta göra den här sortens forskning, och alltid presentera siffror som visar samma sak, säger Ghanem.
En annan färsk undersökning visar att över hälften av de tillfrågade judiska israelerna inte vill bo i samma kvarter som araber. Den undersökningen lämnades över till parlamentet förra månaden. Den arabiska gruppen som åsyftas i dessa undersökningar är israeliska medborgare med arabiskt ursprung. Gruppen består främst av människor som inte flydde eller drevs iväg när den israeliska staten grundades 1948/1949 och deras ättlingar. I dag utgör den arabiska minoriteten 1,2 av Israels 6,8 miljoner invånare. Väldigt få av de israeliska araberna tjänstgör i armén och deras förhållande till den judiska staten är tvetydig. Många känner sig som andra klassens medborgare.
Ghanem är upprörd både över de fördomar som finns bland allmänheten och över den judiska statens inställning till sin arabiska minoritet. Den israeliska statistikbyrån CBS:s statstik över andelen judar och araber i landet får ofta stora rubriker. Nyligen uppskattade CBS att förhållandet mellan israeliska judar och araber kommer att vara 70-30 år 2025, jämfört med 80-20 i dag. Israels premiärminister Ariel Sharon erkände nyligen att demografiska hänsyn spelade en roll för dragningen av den kontroversiella barriären mellan Israel och Västbanken. Barriären har dragits för att så många judar som möjligt ska hamna på den israeliska sidan och för att många palestinier som möjligt ska lämnas utanför.
Befolkningsfrågan dyker även upp i Israels medborgsskapslag från 2004. I lagen förbjuds invånare på Västbanken som har gift sig med israeliska medborgare från att bosätta sig i Israel. Eftersom lagens i princip enda målgrupp är arabiska israeler som gifter sig med palestinier så har FN:s människorättskommission dömt ut den som rasistisk. Ett annat färskt exempel på hur staten diskriminerar de arabiska invånarna är en undersökning om frekvensen av cancer i landet som utförts av hälsodepartementet. I undersökningen ingick inte en enda stad där en majoritet av befolkningen är arabisk. De ansvariga för undersökningen säger att anledningen till det är att man inte hade råd att genomföra undersökningen i alla städer och att det är svårare att samla in uppgifter i de arabiska kommunerna. Men arabiska människorättsorganisationer anser att det handlar om diskriminering och har begärt att högsta domstolen ska beordra departementet att komplettera undersökningen. Yithak Reiter, statsvetare vid Hebrew University i Jerusalem och specialiserad på landets arabiska minoritet, håller med om att de arabiska städerna är bristfälligt finansierade jämfört med judiska kommuner. De får mindre pengar till infrastuktur, utbildning och hälsoservice. Reiter tror att en anledning till detta är att araberna har haft sämre representation inom byråkratin som fördelar medlen. Reiter säger att situationen har förbättrats något den senaste tiden på grund av en ökad arabisk vilja att verka inom det politiska systemet. Han säger att landets nye inrikesminister för första gången har utsett en israelisk arab som chef för departementet och anser även att regeringen har gjort en rad andra uppmuntrande tillsättningar den senaste tiden. Assad Ghanem håller med om att vissa framsteg har gjorts men säger att de flesta är ytliga.
– Jag tycker också att inrikesministerns utnämning är viktig, men för att verkligen förbättra situationen så måste staten förändra hela sin attityd. Den måste bli en stat för alla sina medborgare, säger han.
