Isiolo, 050408 (IPS) – Etniska strider har brutit ut i den eftersatta nordliga delen av Kenya. Orsaken är en hårdnande konkurrens om den allt sämre tillgången på vatten och betesmark.
Sedan årsskiftet har fler än ett hundra människor dödats i det på nytt uppblossande våldet. Den långvariga fiendskapen mellan etniska grupper underblåses av alla konflikter som härjar i närheten av norra Kenya. I norra Uganda finns Herrens befrielsearmé, i södra Sudan miliser, i södra Etiopien en gerilla och i Somalia krigsherrar. Och de ser Östafrikas öken som sina egna områden och ser till att det finns ett konstant inflöde av vapen till de stammar som ligger i fejd med varandra. Enligt den brittiska biståndsorganisationen Oxfam är norra Kenya “översköljt” av vapen. I distriktet Mandera, som gränsar till Somalia, strider grupperna garre och murule. Nyligen massakrerades 23 bybor tillhörande garre, främst kvinnor och barn, då de låg och sov i sina hyddor. Liknande strider mellan olika etniska grupper har skördat mängder av liv även i regionerna Marsabit och Turkana. Enligt ickestatliga organisationer och biståndsorgan har tusentals nomader, med upp emot en kvarts miljoner boskap, under året genomfört en av de största förflyttningarna på senare tid i östra Afrika. Folk har flyttat för att komma undan våld, törst och hunger i norra Kenya och södra Etiopien och Somalia. Många beger sig istället till distriktet Isiolo vid kanten av öknen Kaisut. Där har nomader från flera olika stammar samlats för att dela på den begränsade tillgången på vatten och betesmark. Folkgrupperna har skilda kulturer men en gemensam nämnare i form av sin muslimska tro. – För alla dessa människor är boskapsdjuren deras stora – och enda – egendom. Så när de ser att deras älskade djur börjar avlida börjar våldet. De är beredda att dö eller döda för att skydda sina egendomar, säger Wario Dabaso, medlem av Isiolos fredskommitté, som försöker arbeta för att harmonin mellan de olika flyktingarna ska bestå. Abdiker Mohammed, somalisk nomad, är en av dem som tagit sig till Isiolo.
– Jag kom hit eftersom brunnarna är torra hemma i Mandera. Våra kameler är döende och folket strider, säger Mohammed. Han berättar att det tog honom och hans boskap två månader att ta sig de 55 milen från hemmet och hit, i 45 graders värme. Längs vägen träffade han många andra nomader tillhörande andra folkgrupper. – Vi arbetade gemensamt med att borra brunnar i öknen. Det var första gången jag arbetade på det sättet, tillsammans med människor som inte talar mitt språk. Vi tvingades samarbeta. Men trots det dog många av våra djur, berättar Mohammed. Även om de etniska grupper som samlats i Isiolo bekämpar varandra i andra delar av Kenya, tycks man kunna leva i viss harmoni här. Wario Dabaso vid Isiolos fredskommitté menar att våldet ute i landet förvärrats av den goda tillgången på skjutvapen.
– Tidigare slogs man med sina nävar, eller med knivar och spjut, och dödsfallen var få. Nu dödas däremot många. Du kan ju tänka dig vilken skada ett maskingevär kan göra jämfört med ett spjut, säger Dabaso. Han oroar sig samtidigt för att det lugn som för tillfället härskar i Isiolo kan blossa upp i våldsamheter, om man inte lyckas samsas om de minskande resurserna. – Det kommer människor hit hela tiden, hundratals människor, och de börjar konkurrera med andra som varit här länge om den mycket begränsade tillgången på vatten och betesmark, säger Dabaso.
