Banda Aceh, 050401 (IPS) – Efter två månader i tillfälliga tältläger eller baracker har vissa av de acehneser som överlevde tsunamin börjat återvända hem.
50-åriga Fatimah och 54-åriga Nurhayati har börjat det strävsamma arbetet med att bygga upp sina hem i Tuha i området Aceh Besar. Tillsammans med andra överlevande efter tsunamin den 26 december bygger de blygsamma små hus bland bråten.
Det är ingen lätt uppgift. Det är varmt och fuktigt, särskilt eftersom alla träd sveptes med och förstördes i tsunamin. Över 220 000 människor i provinsen Aceh uppskattas ha dödats av jättevågorna. Fortfarande är Aceh Besar täckt med grus och spillror efter förstörda byggnader, vilket gör luften dammig. Hittills är det inte många från området som har vågat eller velat återvända. Merparten av överlevarna bor kvar i statliga baracker eller hos släktingar i inlandet. – Vi har inga släktingar utanför distriktet så vi har inget annat val än att återvända hem, säger Nurhayati som lyckades överleva jättevågorna tack vare att hon och hennes man inte var hemma när katastrofen skedde. Det var inte lätt att återse hemkvarteren, berättar hon. Allt låg i ruiner. – Vårt distrikt var ett tättbefolkat område, säger hon. Enligt statistiken bodde över 1 800 människor här. Efter tsunamin finns bara 232 kvar – av dem är 40 kvinnor. Fatimah säger att det kommer att bli problem för männen i området – eftersom de måste söka sig fruar utanför distriktet. Acehborna har även andra problem än återuppbyggnaden efter tsunamin. Kvinnorna uttrycker oro för att konflikten mellan självständighetsrörelsen GAM och regeringen ska blossa upp igen. Deras hem ligger inte långt från höglandet Ujung Pancu som är ett GAM-fäste. Området bombades kraftigt 2003 när militären lanserade en offensiv mot GAM. Fatimah och Nurhayati säger att de hade hoppats att tsunamikatastrofen skulle verka försonande och kanske leda till ett slut på konflikten, men i dag är de mindre optimistiska. – Soldater patrullerar fortfarande i vårt kvarter. De åker upp till Ujung Pancu för att leta efter GAM-medlemmar och passerar genom vårt område, säger Nurhayati. Nurhayati säger att ingen av invånarna i Tuha är medlemmar i GAM – men GAM-medlemmarna kommer ofta ner från bergen för att besöka släktingar i distriktet eller för att skaffa mat. Tuha-invånarna säger att de inte vågar säga nej till rebellerna även om det gör dem till måltavlor för armén. Invånarna förhörs ofta av militären och många är skämda av det. – Jag darrar fortfarande när jag ser människor i uniform. Jag tycker att det vore bättre att ta itu med följderna av katastrofen än att bli förhörd av soldater, säger Nurhayati.
