Rio de Janeiro, 050322 (IPS) – Två år efter att det lanserades av den brasilianska regeringen kan programmet nollhunger visa upp vissa imponerande resultat. 6,5 miljoner fattiga familjer har fått ekonomisk hjälp av staten.
Genom projektet får de berörda hushållen upp till motsvarande 35 dollar i bidrag varje månad. I genomsnitt var bidraget under förra året 24 dollar i månaden.
José Giácomo Baccarin, koordinator för programmet vid departementet för social utveckling, beskriver satsningen som en politik med sikte på att effektivt binda samman olika statliga program. Resultaten kommer enligt Baccarin att bli tydligare under det kommande året. Stödprogrammet kommer under året att utökas till att omfatta 8,7 miljoner familjer. Under nästa år ska enligt planerna alla 11,4 miljoner familjer som riskerar undernäring att omfattas av stödåtgärderna. Flavio Valente, från den ickestatliga organisationen Brasilianska rörelsen för mat och mänskliga rättigheter, hyllar projektets målsättningar och dess breda satsning. Men samtidigt menar Valente att fokus har legat allt för mycket på nödåtgärder, snarare än på djupgående förändringar som exempelvis investeringar i program som skapar arbetstillfällen och leder till fler strukturella förändringar – som jordbruksreformer. Målsättningen förra året var att 115 000 familjer skulle få tillgång till mark, men detta uppnåddes aldrig. Och Valente menar att man heller inte kommer att nå upp till målet i år på grund av stora ekonomiska neddragningar. Vänsterpresidenten Luiz Inácio Lula da Silva har utlovat att under sin ämbetstid fram till 2006 fördela mark till 400 000 familjer. Hittills har dock bara en tredjedel av detta antal fått egen odlingsmark. – Vi såg till att 85 000 fick sin egen mark under 2004, vilket motsvarar 80 procent av målet – och det är en rimlig siffra, menar dock Baccarin. Nyligen har budgeten för jordbruksreformprogrammet stramats åt, men Baccarin säger att ytterligare resurser kan göras tillgängliga längre fram. Han menar att om ytterligare 200 000 familjer tilldelas mark fram till 2006 skulle alla som just nu lever i läger i väntan på egen mark skulle kunna flytta därifrån, vilket betyder att ett allvarligt socialt problem blir löst samtidigt som jordbruksproduktionen ökar. Dessa familjer, samt bland annat offer för naturkatastrofer och översvämningar, är alla mottagare av statligt matbistånd. Baccarin berättar att man under 2004 godkände krediter till ett värde av 2,4 miljarder dollar i jordbruksprogram riktade till familjer. Detta gynnade framför allt landets nordöstra delar – som också är landets fattigaste. Resultaten är tydliga i Piauí, som anses vara den allra fattigaste regionen i landet. Alvaro Ramos, ordförande för enheten för familjejordbruk vid utvecklingsenheten i Piauí berättar att man dragit igång 54 olika projekt.
– Framåt slutet av 2006 kommer sammanlagt 4 000 familjer att vara involverade i projektet, säger Ramos. Detta är en av de satsningar där de lokala myndigheterna arbetar för att stödja de familjer som får bidrag så att de på sikt ska bli självförsörjande, berättar Ramos. Ramos menar att otroligt mycket har skett i de två städer i Piauí där projektet nollhunger lanserades i början av 2003, Acauán och Guaribas. I projekt nollhunger ingår även program mot barnarbete genom att familjer ges bidrag så att deras barn ska kunna gå i skolan istället för att arbeta En annan satsning går ut på byggandet av enkla och billiga regnvattentankar, som byggs av lokalbefolkningarna själva. Var och en av dessa tankar kan lagra upp till 16 000 liter vatten ämnade för hushållen. Vattentankarna betyder mycket för befolkningen på landsbygden i nordöst, där många familjer tidigare fick gå flera kilometer för att hämta vatten som dessutom ofta var smutsigt. Enligt Baccarin kommer sammanlagt 200 000 sådana vattentankar ha uppförts tills slutet av året. Men trots de framgångar som projekt nollhunger inneburit står man fortfarande inför ett stort hinder, menar Valente. Han menar att det saknas en bristande politisk samordning, vilket innebär att projektet förlorar i effektivitet.
