Antoaneta Bezlova, 050320 (IPS) – Kinesiska ekonomer och demografer är oense om landets ettbarnspolitik. Ekonomerna menar att regeln riskerar att hämma Kinas ekonomiska utveckling medan demograferna anser att en begränsning behövs om landets naturresurser ska räcka till alla kineser.
Ettbarnspolitiken infördes 1979. Den är mycket impopulär bland folket eftersom många vill ha flera barn. I Väst har regeln bland annat kritiserats för att leda till övergrepp från myndigheterna. Men Kinas kommunistregering har hållit fast vid strikt barnbegränsning som ett sätt att kontrollera landets redan enorma befolkning. Regeringen menar att Kina utan ettbarnspolitiken skulle ha minst 300 miljoner fler invånare.
Men regeln har skapat problem. Bland annat ökar andelen äldre i befolkningen snabbt. Det kommer att leda till att ett fåtal arbetsföra måste försörja en stor grupp äldre. Cai Fang vid Befolknings- och arbetsforskningsenheten på Kinas akademi för statsvetenskap menar att man runt 2015 kommer att märka att andelen kineser i arbetsför ålder minskat. Och Li Keping från Nationella socialförsäkringsfondens verkställande råd sade nyligen vid ett möte om Kinas familjeplanering att landet står inför en omvandling till en nation med en äldre befolkning. Detta är inte unikt för Kina, men det som är unikt är att omställningen sker innan landet har hunnit bli rikt och att den sker så snabbt, enligt Li. Kinas ekonomer uppskattar att landet 2020 kommer att nå målet om vad som kallas “xiaokang”, ett bekvämt liv. Men många ekonomer fruktar att man inte kommer att nå det målet riskerar på grund av att befolkningen åldras så snabbt.
År 2000 utgjorde människor över 60 år tio procent av befolkningen och om den nuvarande befolkningstillväxten står sig så kommer 20 procent av befolkningen att vara över 65 år 2035. Till skillnad från andra samhällen med en hög andel äldre, exempelvis USA och Japan, så kommer inte Kinas BNP per capita att räcka till för att klara bördan av en åldrade befolkning. 2030 kommer årsinkomsten per person i Kina att vara ungefär 11 000 dollar, mätt i dagens priser, enligt en beräkning som Goldman Sachs Group i Hongkong har gjort. Det ska jämföras med en medelinkomst per capita på 36 000 dollar i Japan förra året. Dessutom är pensionssystemet i Kina är inte utbyggt till att omfatta hela landet och kraftigt underfinansierat redan i dag. Enligt Världsbanken omfattas bara omkring 160 miljoner kineser som lever i städer, mindre än 15 procent av landets arbetsföra befolkning, av socialförsäkringsnätet. På grund av oro för framtiden sparar därför många kineser till sin ålderdom. Denna spariver oroar ekonomerna som fruktar att den ska leda till minskad konsumtion och lägre investeringar. Mellan 1990 och 2001 rankade Världsbanken Kina som det land där familjerna sparade mest.
Men trots att både ekonomer och demografer är eniga om att ettbarnspolitiken har blivit ekonomiskt kontraproduktiv så är de inte eniga om vad man ska göra åt det. Den ekonomiska lobbyn menar att ettbarnspolitiken måste luckras upp för att hindra att en brist på arbetskraft uppstår.
– Eftersom en av Kinas ekonomiska fördelar är arbetsintensiv industri så kommer Kina annars att förlora, säger Lin Yifu, professor i ekonomi vid Beijing-universitetet.
Hu Angang, framstående forskare vid Thsinghua-universitet, hävdar att om Kina behåller ettbarnspolitiken så kommer Indien år 2050 att ha 200 miljoner fler invånare i arbetsför ålder än Kina vilket skulle ge Indien en stor fördel.
Men många demografer menar att ettbarnspolitiken inte längre upprätthålls lika strikt som tidigare. De hävdar att 30 procent av invånarna i dag faktiskt tillåts föda två barn. Många par på landsbygden får föda två barn – särskilt om det första barnet är en flicka. Och i städerna tillåts vissa par – särskilt i de fall där båda föräldrarna själva varit ensamma barn – att ha två barn. Vissa demografer menar att ekonomernas syn på befolkningstillväxten är kortsiktig – med tanke på landets brist på mark och vatten.
– Ekonomerna tar bara hänsyn till utvecklingen de närmaste 20 till 30 åren, säger Wu Cangping, befolkningsexpert vid Renmin-universitetet. – Demografer måste ha längre perspektiv och tänka på de kommande två eller tre generationerna. Om vi tillåter födelsetalen att stiga så kommer vi om 60 år uppleva en ny babyboom, säger han.
