Hiri, 041222 (IPS) – Inga strider har den senaste tiden utkämpats i den ensliga byn Hiri på gränsen mellan Syrien och Irak, enligt invånarna här. Inte heller har några bilar eller människor passerat över gränsen från Syrien till Irak vid den officiella gränsövergången. Övergången stängdes av de irakiska myndigheterna och amerikanerna förra månaden under striderna i Falluja. Byn har hamnat i fokus på grund av Syriens påstådda stöd till upproret i Irak.
Man ser inga fler amerikanska soldater eller flaggor i byn; bara vakttorn, krypskytteställningar och ett stängsel. På den syriska sidan av gränsen finns en nybyggd tre meter hög ramp som ska hindra bilar från att illegalt korsa gränsen. Hiri verkar vara lämnat åt byborna och en handfull säkerhetstjänstmän som dock inte är välkomnande mot besökare, även om de bara kommit för att titta och inte har planer på att ta sig in i Irak. USA har varnat Syrien för att inte lägga sig i händelseutvecklingen i Irak.
– Vi vill göra klart för både Syrien och Iran att det inte ligger i deras intressen att lägga sig i Iraks interna affärer, sa USAs president George W. Bush förra veckan. USA har oavbrutet pressat Syrien för att stoppa det amerikanerna ser som en strid ström av människor, vapen och annat stöd från Syrien till upprorsmännen i Irak. Efter inledande klagomål över den porösa gränsen mellan länderna har USA nu även börjat intressera sig för de före detta medlemmar i det irakiska Baath-partiet som befinner sig i Syrien. Officiellt finns det i dag cirka 45 000 irakiska flyktingar i Syrien men det ryktas om att det verkliga antalet flyktingar är upp mot en miljon.
– Det finns många här från regimen, säger Mahdi al-Obeidi, som kallar sig representant för det “ursprungliga” irakiska Baath-partiet och som själv flydde från Saddam Hussein för cirka 30 år sedan. I sitt nedgångna kontor i Damaskus hävdar han att han har träffat många nyanlända irakier. Han säger att han i dag inte gör någon skillnad mellan de som tidigare var Saddams män och andra. Irak befinner sig i kris och alla bör därför förenas mot amerikanerna, anser han. – Även om jag bara hade en krona kvar så skulle jag ge den till motståndsrörelsen, säger Mahdi al-Obeidi.
De flesta irakierna som är här i Syrien känner så, säger han, och menar att det inte är en överraskning att flyktingarna försöker stödja dem de ser som “frihetskämpar”. Han menar att de flesta syrier också stödjer upproret och tycker att det är synd att den syriska regeringen har gjort så lite för att hjälpa irakierna.
Få politiska analytiker i Syrien, inte ens de som står nära regimen, förnekar att åtminstone en del personer fortfarande försöker korsa gränsen för att delta i upproret mot amerikanerna. En shejk ur duleimi-stammen i Abu Kamal, nära Hiri, säger att han känner till många människor som tagit sig in i Irak och kommit tillbaka. Han var själv i Irak under kriget för att träffa avlägsna släktingar och tog sig med nöd och näppe tillbaka levande. Men det som verkar oroa amerikanerna är inte sådana individuella besök i Irak utan att de misstänker att regimen i Syrien ser mellan fingrarna när det gäller storskalig infiltration – och att den till och med aktivt uppmuntrar detta. Under kriget förra året är det allmänt accepterat att så var fallet. Sedan dess har de syriska myndigheterna åtminstone försökt att slå till mot de mest iögonfallande försöken till infiltration. Mahmoud Mohammed al-Ghasi, känd som shejk Qa'aqa, var en eldfängd kritiker av invasionen av Irak. Han klädde sig före invasionen som en afghansk krigsveteran och uppmanade de troende i regionen att “förenas mot fienden” och att inte ta på sig västerländska kläder. Efter invasionen har han uppmanats av myndigheterna att tona ner sin stil. I dag ser han ut som en affärsman. Han bär blazer, har klippt sitt skägg och han har slutat att predika i den lokala moskén.
– Regeringen har inga problem med mig. Jag tror att vissa tjänstemän blev oroade efter som jag drog till mig så många människor, säger han. Många tidigare anhängare är besvikna på Qa'aqa. En man, som vill vara anonym, säger att Qa'aqa före invasionen uppmanade till heligt krig mot amerikanerna om Irak invaderades. I dag förnekar Qa'aqa att jihad pågår i Irak, säger den före detta anhängaren. Han övervakas numera av säkerhetstjänsten och har blivit förbjuden att kontakta andra före detta anhängare till shejken. – De vill inte att vi organiseras oss, säger han och tillägger att 300 andra har lämnat shejken. Han säger att gruppen har “mycket bra kontakter” med motståndmännen i Irak och att de inte är något problem att korsa gränsen. Det är oklart hur mycket regeringen känner till om sådana här påstådda kopplingar mellan grupper i Syrien och Irak. En av utrikesministerns rådgivare, Riad Daoudi, säger att det är inte är troligt att regeringen skulle tillåta, än mindre uppmuntra, stöd till de irakiska upprorsgrupperna. – Dessa människor skulle kunna åka dit och slåss, utbildas, lära sig allt möjligt och komma tillbaka hem och skapa problem, säger Riad Daoudi, som menar att upproret i Irak inte ligger i Syriens intresse. Den framstående människorättsadvokaten Anwar al-Bounni säger att regeringen verkar försöka undvika ett sådant scenario genom att gripa människor som varit i Irak och slagits. I början av december träffade al-Bounni en man som hållits inspärrad i fyra månader. Mannen berättade att minst 50 män som slagits i Irak satt i samma fängelse som han. Advokaten tror att fler före detta jihad-krigare sitter inspärrade i andra fängelser. Bouni berättar att regeringen har slagit till mot vissa av de som uppmanar till jihad i Irak. Exempelvis greps 16 präster i staden Hama i september. Hama är känt som ett starkt fundamentalistiskt fäste och prästerna uppmanade sina anhängare att åka till Irak och slåss. Advokaten hävdar att myndigheternas syfte dock inte är att helt stoppa flödet av motståndsmän men att de inte vill att det ska ske “utanför deras kontroll”. Bounni säger att regeringen inte ser det som önskvärt med ett stabilt Irak. – De oroar sig för att Irak skall bli ett verkligt demokratiskt och fritt land, det skulle kunna vara ett dåligt exempel för Syriens egen befolkning, säger han. En annan betraktare anser att Syrien kanske fortfarande spelar en passiv roll genom att tillåta visst stöd till upproret. Han tror dock att regeringen skulle vara redo att stoppa stödet helt om Syrien utlovades en roll i att bygga upp framtidens Irak.
