Havanna, 041026 (IPS) – Varje söndag träffas de utanför kyrkan Saint Rita på femte avenyn i Havanna. De vitklädda kvinnorna protesterar mot att deras män fängslats för att ha konspirerat mot landet tillsammans med USA. De är dock fortfarande mer kända utanför Kuba än i sitt hemland.
Dolia Leal säger att hon ibland får frågan om hon är anhängare av den afro-kubanska religionen santería, vars medlemmar också är klädda i vitt.
– Jag förklarar då att nej, jag är katolik. Och det enda jag vill är att rättvisa skipas för min man Nelson Aguiar, som orättfärdigt dömdes till 13 års fängelse.
Aguiar är en av de 75 kubaner som i april 2003 dömdes till mellan sex och 28 års fängelse för att ha konspirerat med USA i syfte att destabilisera Kuba. Leal tillhör ”Damerna i vitt”, som dessa kvinnor kommit att kallas. De har gått samman för att uppmärksamma sina mäns öden. Men de understryker samtidigt att de inte utgör någon organisation. De fängslade männen kallar sig själva för dissidenter. Kubas regering kallar dem istället ”legoknektar avlönade av imperiet” – i en referens till det stöd som USA gett till landets oppositionsgrupper. USA har under mer än fyra årtionden arbetat för att få se ett slut Fidel Castros socialistiska regering, och en av strategierna har varit att stödja dissidenters verksamhet i landet. De fängslade och deras fruar hävdar med bestämdhet att de är oskyldiga till anklagelserna.
– Jag har inte fått betalt av något imperium, säger Gisela Delgado, vars man Héctor Palacios, 63, dömdes till 25 års fängelse och nu sitter inlåst på fängelset i Pinar del Río. – Vi har gått samman för att slåss för våra män. Vi kan inte bara sitta och göra ingenting, säger Delgado.
Deras kamp handlar bland annat om att via ändlösa brev kräva bättre förhållanden inne på anstalterna för sina män. Varje söndag träffas en grupp kvinnor och deltar i mässan vid kyrkan Santa Rita. Alla är klädda i vitt, en del bär t-shirts med bilder av sina fängslade män. Efter mässan går gruppen tillsammans runt kvarteren kring kyrkan. Sju av de 75 fängslade har med tiden blivit villkorligt frigiva av hälsoskäl. Vissa fångar har också förflyttats till fängelser som ligger närmare deras familjer. Dessa mäns fruar har valt att hålla en låg profil och ingår inte i den grupp kvinnor som möts varje söndag. – Åtgärderna är ett resultat av internationella påtryckningar. Jag tror inte att det rör sig om en mjukare inställning från myndigheternas sida, säger Dolia Leal. Själv måste hon resa närmare 100 mil för att kunna besöka sin man. Många av fångarna sitter fortfarande under starka restriktioner – vilket innebär att de sällan får ta emot besök.
Tidigare i oktober inledde kvinnorna protester mot behandlingen av Angel Moya. Han är dömd till 20 års fängelse och avtjänar sitt straff i provinsen Granma, som ligger ungefär 80 mil från landets huvudstad. Hans hustru, Berta Soler, och de andra kvinnorna krävde att han skulle förflyttas till Havanna, för att kunna få vård för sitt diskbråck. Soler och fem andra kvinnor påbörjade sin protest i en liten park vid Havannas nationalmuseum, som ligger 500 meter från revolutionstorget i staden. Där stannade de i närmare två dygn innan polisen kom och körde bort kvinnorna. Ingen av dem greps dock.
Bara några timmar senare fick Soler ett meddelande om att hon kunde besöka sin man, som förflyttats till ett sjukhus i Havanna. Elizardo Sánchez, ordförande för Kubas kommission för mänskliga rättigheter och nationell försoning – en organisation som inte erkänns av landets regering – menar att kvinnornas agerande saknar motstycke i landet. Enligt de kubanska myndigheterna deltog de 75 personer som dömdes till fängelse i april i en medveten konspiration mot landet. Gripandet och domarna mot de 75 dissidenterna bidrog till att EU drog sig ur en pågående dialog med landets myndigheter. Dessutom införde EU flera diplomatiska sanktioner mot Kuba i juni 2003. Bland annat infördes en ny linje som går ut på att alla kubanska dissidenter bjuds in till officiella europeiska nationaldagsfiranden. Sedan dess har Damerna i vitt och andra släktingar till fångar i stora antal till besökt ambassaderna i samband med nationaldagarna. De kubanska myndigheterna har däremot i protest valt att inte längre delta i dessa sammankomster.
