Nairobi, 040922 (IPS) – De kongolesiska flyktningar som lyckades överleva massakern i flyktinglägret Gatumba i Burundi den 13 augusti är fortfarande rädda och chockade. Sju av offren flögs till Kenyas huvudstad Nairobi för behandling och de fruktar nu att återvända till Burundi.
Gatumba-lägret ligger cirka 20 kilometer från Burundis huvudstad Bujumbura. Den 13 augusti mördades cirka 160 människor i lägret – samtliga tillhörande den etniska gruppen banyamulenge, ett folk som kommer från Kongo-Kinshasa och som bär släktskap med tutsifolket. Folkgruppen tutsi utgör omkring 14 procent av Burundis och Rwandas befolkning. Mördarna tillhör en rebellgrupp som varit i krig med landets tutsidominerade armé i ett årtionde: Burundis Nationella befrielsestyrkor, FNL. FNL har ensamt tagit på sig ansvaret för massakern men enligt en FN-utredning var även hutumiliser från Kongo-Kinshasa delaktiga. IPS har träffat några av dem som lyckades överleva massakern och som har vårdats för sina skador i Nairobi. De vill inte framträda med sina namn av fruktan för repressalier.
– Vi väcktes av skottlossning utanför lägret omkring klockan 22:00. Efter en kort stund började män klädda i uniformer att slå sönder och bränna våra hus. Jag lyckades krypa ut utan att de såg mig. De var omkring 300 personer, med macheter och knivar, som skrek: ”Vi tänker döda er”, säger en man som håller på att återhämta sig efter att ha opererat ut en kula ur huvudet. – Det är bara ett par dagar sedan jag började prata. Jag kunde varken tala eller höra. Det jag kunde känna var bara ljudet i mitt huvud, säger han. – Jag förlorade 37 av mina närmaste anhöriga, däribland min fru och fem av mina tio barn. Jag är rädd för att återvända (till flyktinglägret i Burundi). Om jag bara kunde få tillbaka mina barn som är i livet skulle jag stanna här i Kenya för alltid. En kvinna som också vårdas för skottskador på samma sjukhus berättar att hon anlände till Burundi från Kongo-Kinshasa bara två månader före massakern.
– Vi hade ingen aning om att det skulle vara otryggt för oss även i andra länder. Jag lämnade vissa av mina barn i lägret. Jag vet inte om de är i livet. Min man skadades och fördes till ett sjukhus i Burundi, säger den 50-åriga kvinnan. – Dessa människor dödade utan urskiljning; de skar till och med upp en tvåveckors baby med en kniv. De tände eld på våra tält med facklor och dödade män, kvinnor och barn. Läkarna på sjukhuset i Nairobi säger att flyktingarnas mediciniska tillstånd nu är stabilt och att de snart kan skrivas ut. Både människorättsaktivister och FN har krävt att Burundis regering griper de ansvariga för massakern. ”Detta var helt klart ett krigsbrott och de som bär ansvaret måste ställs inför rätta. Regeringen i Burundi har utfärdat arresteringsorder på FNL:s båda ledare, och det är ett lovande första steg, men det måste följas upp med att förövarna grips och åtalas”, skrev människorättsorganisationen Human Rights Watch tidigare i september. FN:s säkerhetsråd har fördömt massakern och krävt att Burundi och Kongo-Kinshasa tillsammans arbetar aktivt för att ställa de skyldiga inför rätta.
De burundiska myndigheterna säger att jakten pågår.
– Burundi är ett bergsland. Det finns inga vägar upp i bergen där FNL-rebellerna har verkat de senaste tio åren. Armén har försökt penetrera bergen men rebellerna har visat sig vara svåra att fånga, men vi ska fortsätta att jaga dem, säger Burundis ambassadör i Kenya, Stanis Nsabuwanka, till IPS. Konflikten mellan majortietsfolket hutu och minoriteten tutsi i Burundi har pågått ända sedan landet blev självständigt från Belgien 1962. De senaste 10 åren har ett regelrätt inbördeskrig utkämpats.
Rebeller tillhörande hutu bekämpar den inflytelserika minoriteten tutsi i syfte att störta dem från makten. Hutuerna utgör 83 procent av landets befolkning, medan 13 procent är tutsi. Närmare 200 000 människor har dödats i striderna och hundratusentals har blivit hemlösa. Efter massakern samlades regionala ledare i Tanzania. På mötet pekade de ut FNL som en ”terroristorganisation” och lovade att göra allt för att stoppa våldet. Statscheferna för Burundi, Tanzania, Kongo-Kinshasa och Sydafrika lovade att arbetat för att genomföra det fredsavtal som slöts mellan de stridande parterna i Burundi år 2000. Avtalet ingicks mellan regeringen och 20 olika rebellgrupper. En övergångregering tillsattes 2001 men FNL vägrade att ingå i den.
