Havanna, 040921 (IPS) – I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet anlände många ensamma fattiga kvinnor till Kuba från den nordspanska provinsen Galicien. Många av dem hamnade i låglönearbeten eller tvingades livnära sig som prostituerade.
Fler än 60 000 kvinnor från Galicien bosatte sig på Kuba, och här grundade de Galiciens döttrars förbund och ett sjukhus med samma namn, som än i dag finns kvar i Havanna. Numera är det dock få som minns hur den institutionen startade.
Det har den kubanske historikern och författaren Julio César González Pagés försökt råda bot på genom att skriva en bok om kvinnorna, kallad “Emigrationen av Galiciska kvinnor till Kuba: Galiciens döttrar”.
– Om historieböcker har ett syfte så är det att reflektera över det förflutna. Historien fortsätter och emigrationen fortsätter. Spanien är inte längre en källa utan en destination för emigration och dagens invandrarkvinnor behandlas på samma sätt som de galiciska kvinnorna som anlände till Kuba, säger González Pagés till IPS. Han berättar att han redan under sin studenttid vid universitet i Havanna funderade över det egna landets historieskrivning.
– Jag bekymrades över att vår nationella historia var så orienterad mot det manliga, vita och urbana, säger historikern, som själv föddes i den kubanska huvudstaden 1965. González Pagés har tidigare skrivit flera studier om genderfrågor. Journalisten Isabel Moya, redaktör vid den kubanska tidningen Mujeres (Kvinnor), menar att boken om kvinnorna från Galicien är allt utom en vacker saga.
– Det är en hjärteskärande historia som vissa människor fortfarande vägrar erkänna.
Boken beskriver det liv som kvinnorna själva aldrig berättade om i sina brev hem. Och det var också en verklighet som Galiciska centret, en organisation som på den tiden hade en maktposition i Havanna, försökte dölja eftersom det ansågs kunna befläcka de spanska invandrarnas ärbarhet.
– Om det Galiciska centret gjorde något så var det att bojkotta de Galiciska döttrarna, som stod på gränsen till konkurs mellan 1912 till 1919, säger González Pagés. Galiciska döttrarnas förbund startade sin verksamhet för att hjälpa prostituerade. I sin bok skriver González Pagés att arbetet bestod av att hjälpa de kvinnor som motats bort av sjukhusen och riskerade att dö i syfilis på fattigdomsinrättningar. Författaren sprang på det tema som kom att uppta tio år av hans liv av en ren slump. I början av 90-talet arbetade González Pagés vid Stora teatern i Havanna, där Galiciska centret tidigare låg, och hittade då ett antal gamla böcker med födsel- och dödsattester från de Galiciska döttrarnas förbund.
Vid den tiden var krisen i den kubanska ekonomin som allra värst, och teatern användes för att ge ekonomiska bidrag till kubaner med sitt ursprung i Galicien. På det viset kom han i kontakt med ett stort antal äldre kvinnor, och samlade med tiden på sig 120 intervjuer.
Berättelsen om de Galiciska kvinnornas hårda liv på Kuba kom även som en överraskning i Spanien, där boken släpptes förra året. Boken har ännu inte publicerats i Kuba, men González Pagés arbetar redan på en uppföljare. – När jag var i Galicien förra året och lanserade boken kom många människor med brev som skickats hem från de spanska kvinnorna på Kuba. Och dessa kan komma att bli en ny berättelse, säger historikern.
