New Delhi, 040827 (IPS) – När Anshu den här månaden började på Greenfields, en av Delhis 260 privatskolor, blev hon en riktig pionjär. Hon var nämligen en av de första elever som kunde dra nytta av det domstolsutslag som tvingar skolorna i huvudstaden att tilldela var fjärde plats till barn i familjer som inte har råd med skolavgifterna.
– Det finns inte en chans att jag skulle haft råd att betala de höga avgifterna som Greenfields tar ut, berättar Anshus pappa Rajiv Kumar Sharma för IPS.
– Men jag vill att min dotter går där, inte bara för att utbildningsnivån är hög utan också för att vi bor i närheten. Att Anshu gavs plats på skolan beror delvis på att Sharma arbetar för den inflytelserika organisationen Parivartan – en grupp som arbetar för fritt informationsflöde och emot korruption. Men en annan orsak är att såväl rättsväsendet som landets nya regering, ledda av Kongresspartiet, tycks vilja göra verklighet av slagorden om ”utbildning för alla”. Den första budgeten som presenterats av den nye premiärministern Manmohan Singhs regering innebär ett tillskott på motsvarande närmare en miljard dollar årligen till grundskoleutbildningen. Att Anshu kan gå på den ansedda skolan Greenfields beror på att en domstol i Delhi i april beordrade stadens finare privatskolor att även öppna sina dörrar för barn som inte har råd med de höga avgifterna, de dyra skolkläderna och böckerna. Till skillnad från privatskolorna avkräver inte de kommunala skolorna några skolavgifter. Men utbildningen är också av betydligt lägre kvalité och andelen elever som slutar i förtid är mycket hög.
Och ute på landsbygden är situationen ännu sämre. Många skolor saknar lärare och ibland finns det inte ens några klassrum. Sedan 1999 har landet lyckats få ner siffran över antalet barn i åldern mellan 6 och 14 år som inte går i skolan från 39 miljoner till 25 miljoner. Men fortfarande finns en fjärdedel av alla barn i världen som inte går i skolan i Indien. Sedan 2002 har grundskoleutbildning varit en basrättighet för alla barn. Och troligtvis kommer den nya regeringen i landet att snart lagstifta om skolplikt.
Samtidigt har landets misslyckande med att ge alla barn fri skolgång mer att göra med bristande politisk vilja än brist på pengar. Enligt Dhir Jhingran vid departementet för mänsklig utveckling har de flesta av landets delstater under det senaste decenniet gjort av med mindre pengar än centralregeringen fördelat till dem genom olika program, däribland det Världsbanken-finansierade utbildningsprogrammet DPEP. Detsamma gäller även programmet ”utbildning för alla”, som delvis finansierats av EU.
